when morning comes to town

Lyssnade på den här låten hela förra hösten och började tänka på den helt plötsligt.

"I'll lose some sales and my boss won't be happy,

but I can't stop listening to the sound

of two soft voices

blended in perfection

from the reels of this record that I've found.

Every day there's a boy in the mirror asking me...

What are you doing here?

Finding all my previous motives

growing increasingly unclear.

I've traveled far and I've burned all the bridges

I believed as soon as I hit land

all the other options held before me,

would wither in the light of my plan.

So I'll lose some sales and my boss won't be happy,

but there's only one thing on my mind

searching boxes underneath the counter,

on a chance that on a tape I'd find...

a song for someone who needs somewhere to long for.

Homesick.

Because I no longer know where home is."

spring and by summer

Ville bara säga att min intution aldrig är att lita på, andras kan vara det, men min magkänsla brukar inte betyda någonting. Att lära sig utav.

Igår var jag glad hela dagen, jobbade 12-20 i perfekt harmoni med levande ljus, kaffe lattes, whitest boy alive och the shins på repeat.

Lördagsnätterna är inte vad de en gång var och bra är väl det egentligen, men mitt liv har ju altid gått i glorifierandet av det förgågnas tecken.

Idag är det vinter och det är fint när solen reflekteras i svarta plåttak så att de ser ut som blanka genomskinliga speglar där uppe i luften.

Satte på mig vantar, gick till biblioteket, köpte månadskort, skickade en CV. Efter att jag druckit kaffe och tagit slut på filmen så väntar saltsjöbanan.

Ville bara säga att jag tänker på England, landsbyggden i sann stolthet och fördom anda och så London. Väntar.

Interlude

På senaste tiden har jag tänkt en hel del på platåskor, hårmascara och S club 7. Jag älskade S club 7 en gång i tiden, nästan lika mycket som jag älskade raderna av glitz och glam nagellack i färgordning på Åhlens, och upplevelsen av att hitta ett genomskinligt nagellack med stjärnor i alla regnbågens färger i. Men inget slår dock min kärlek jag hade till första sagan om ringen filmen i sjunde klass, ingenting kan väl mäta sig mot tårarna som sipprade fram när jag såg den på bio för tredje gången. Kom även att tänka på min första efterfest, det var med "by heart" efter att de spelat på dieselverkstan, fullt av fjortonåriga tjejer med sneluggar och stjärnor i ögonvrårna, ja vi gick ju i tian (ettan) förstås. På efterfesten spelades det kort till klockan halv ett kanske, sedan gick alla hem. Det var jättekul och jag tror att vi alla blev lite kära i ngn basist.

Lyssnar på the Mary Onettes och tänker på klubb ace efter förra novemberfesten och en ovanligt tråkig efterfest i Örnsberg. Tiden då jag med dåligt samvete lämnade Stephanie och Siri hemma för att de ännu inte fyllt år.

Nej nu ska jag sluta tänka tillbaka och tänka framåt, ikväll vet jag inte riktigt vad som händer, det står mellan att socialisera med halvt bekanta människor eller att dansa hela natten lång på electroklubb...

Har målat röda rosor i aquarell, känns waldorf men ändå kreativt. Jag målade iallafall någonting!

Jag minns också när det här var finaste färgen och Siri hade både piratbyxor och matchande t-shirt med STAR-tryck i underbart ljuslila! Jag var fruktansvärt avundsjuk!!! Slut.

november starlings

En natt i maj. "dancing the sorrows away"

Jag har börjat vakna på nätterna med känslan av att hjälp, nu har det hänt något som jag snarast måste uppdatera mig om. Sätter på mobilen, ingenting, sätter på datorn, ingenting, befinner mig i någon sorts halvvaken ångest i en timme då jag vandrar mellan kylskåpet och sängen. Ingenting hjälper, det måste gå över av sig självt innan jag kan somna igen. På morgonen är allt som vanligt...

Kanske ska vikka som fotolärare. Känns vuxet och seriöst.

picadilly night bus

vintern

Lyssnar på fin lättsam pop med the Icicles som får mig att tänka på camera obscura, the pipettes, 16 år, sommar och festival. Lite lagom trevligt i ett novembersverige som uppenbarligen snart vill göra oss den fina gesten att ge vika för förhoppningar om ett mer snöigt och välkomnande december. Den värmande och lockande lussebullsdoften som berör ens sinnen varje gång man går upp eller ner i brommaplans förövrigt så intetsägande trappuppgång bidrar till att förstärka snartärdetjulkänslan. "Vinden susar i advent" med Action Biker passar också in som ett vykort med en bild av blåkall snö i skenet av gatlyktor i en enslig förort någonstans långt ute på tunnelbanelinjen.

"The Dreamers" http://www.myspace.com/thedreamersspace så flyktigt, så försiktigt och så...drömskt. Som en svartvit 40 tals film full av vackra och olyckliga kärlekshistorier, sådant som flickorna alltid satt och snyftade åt med vita näsdukarna i händerna. Musik att somna och vakna till, långt bort från vardag och verklighet, varje morgon och varje kväll. Stråkar gör mig gråtmild, fast på ett bra sätt. Godnatt.

when the party ends

Det är någonting med sushi som måste göra någonting med kroppens endorfiner, man blir på ett sådant fantastiskt humör helt enkelt. Det är som att ha ätit stora mängder choklad minus illamåendet. Livet är så bra, glädje utan att veta anledningen till glädjen måste vara den bästa glädjen för då kan man inte komma på någon anledning till att man någonsin inte skulle vara glad. Idag har jag varit ganska produktiv och skrivit fyra låttexter på svenska. Sedan har jag och Åsa testat lite skyssta beats på hennes keyboard, ibland lät det helt okej, för det mesta lät det förjävligt, men kul var det, extremt nyskapande. Nästa gång jag kommer hem till henne så ska vi våga oss på espressomaskinen.

Upptäckte just att staurday looks good to me har gjort nya låtar, och jag som helt glömt bort dem, mitt favoritband på emmaboda 05. Nu ska jag lyssna in mig på deras myspace.

trevlig helg.

Don't stop (thinking about tomorrow)

Efter några veckor i mitt liv, präglade av dekadens, rotlöshet, rastlöshet och allmänt tvivel på vem jag är, vad världen vill mig och vad jag vill världen hade jag tänkt påbörja projekt "styra upp saker och ting igen". Jag har ärligt talat inte riktigt känt igen mig själv på senaste och det känns inte alls bra. Alla talar om denna "mellanfas" och den har väl visserligen fört med sig både gott och ont, men nu så måste den ta slut. Jag spånar på några olika alternativ för den såkallade framtiden och snart, mycket snart måste jag ha valt riktning.

Från och med nu ska jag sluta med:

Använda pengar jag fåt av mina föräldrar i gott uppsåt till fel saker.
Sitta framför datorn som en idiot var och varannan timme och inte göra någonting. (det borde myntas ett nytt uttryck för detta elände som liksom är värre än ordet slösurfande.)
Sluta skjuta upp formella oundvikligheter till sista sekund.

Och framför allt! Aldrig , aldrig mer: snubbla i babatrappan. :(

trying something new

Att hela tiden analysera sina destruktiva mönster kan bli ett destruktivt mönster i sig och att hela tiden försöka bryta upp onda cirklar blir lätt en ny ond cirkel.

Haha, där fick jag till det.

Lyssnar på:

Mattias and the everyday mistakes - Hours on the sofa

The bridal shop - bay the moon

och så en massa the stone roses för de är liksom ganska nyupptäckta för mig konstigt nog.

Får väl ta och lägga till:

Elenette - ge mig något att skylla på

Detta skrev jag när jag kom hem från arbetsförmedlingen idag, får väl erkänna att jag var lite bitter:

Arbetsförmedlingen: grå, klinisk och talar om för alla att här har du inget mer än det allra nödvändigaste att hämta. Funktionalitet helt utan kreativitet, lagom vänlig personal vars kontor tydligt visar vad du är här för att göra. Möts med frasen ”det är bra, drömmar ska man alltid ha” ett vänligt leende utan någon gnista som når upp till ögonen. Jag ser ingen färg, inte heller någon estetik, ett diplom intygar att handledaren genomgått grundutbildningen för arbetsförmedlingens handläggare. Klart, informativt och prydligt.

Kring tre bord sitter människor vid varsin dator med anvisningen ”registrera dig här innan du tar en nummerlapp”, effektivitet framförallt, ingen tid får gå förlorad, fler människor i jobb är en av regeringens högsta prioriteringar just nu de vet vi alla.

Vällingby: ABC stadens utopi,. här kan du göra allt i ett, dricka kaffe, köpa kläder, handla frukostflingor, skaffa jobb. Bostaden ligger med centrum runt hörnet och barnen har dagis och lekpark inom tre minuters gångavstånd, varför klippa sig någon annanstans än hos den lokala frisören, varför köpa gåbortbuketten någon annanstans än hos floristen i trappuppgången bredvid? Bli förälskad i gatuköksbiträdet, vänsterprassla med grannen som tar samma joggingrunda som du 07:30 varje vardagsmorgon, köp födelsedagshamstern till barnbarnet i djuraffären där förskolelärarens dotter gör praktik. Varför inte gifta sig i Vällingbys församling, gå på bio varannan fredag på biografen fontänen bredvid kyrkan!?

Tunnelbanan är så smidig, den tar oss vart vi vill och vi har ju så nära till allt. Livet är livet, livet skall vara svårt ibland, men det finns dagar då solen ler och blåsipporna skrattar i backen. Det finns dagar då ryggen värker och hjärtat gör ont, men ingenting säger att det inte kommer att gå över. Vi har fem veckors lagstadgad semester och Sveriges sommar erbjuder grönska och lättja. Håller inte ekonomin till en vecka utomlands så finns plaskdammen nära till hands. Då och då packas picnic- korgen och det går att cykla ner till Kanaan badet!

Det kan finnas romantik i det lilla, vi kan finna oss i vardagens lunk, det är svårt att engagera sig i de stora sammanhangen, det är sådant man drömmer om som ung. Det är bra att kvinnan på arbetsförmedlingen inte förnekar att man ska ha drömmar, hon har ju genomgått utbildningen och fått lära sig att det är bra att låta ungdomarnas sinnen vara fria ett tag, innan verkligheten knackar dem på axeln.

Entusiasm är dock inget man får extra betalt för.

never content

Kom att tänka på hur man hela tiden influerar/influeras av sina vänner och varför man nästan alltid fastnar för samma saker. Det är nästan alltid just den jackan på H&M som alla ska ha, eller så är det en bok man läst och av någon anledning har man fastnat för precis samma stycke och finner just det extraordinärt. Fenomenet har ju såklart att göra med att man hela tiden formas/umgås i en liknande miljö och därför ofta utvecklas i samma riktning, men ibland kan det vara lite utröttande,. man känner sig lätt så oorginell. Det är nästan skönt då man tycker lite olika så att det finns någon sorts motsättning iallafall. Fast oftast är det trevligt såklart, det är alltid fint när man samstämmigt med drömmande blickar kan utbrista i ett "Det var ju verkligen heeelt fantaastiskt...".

Just nu lyssnar jag på "Jackie Jackie (spend this winter with me)" (Sally shapiro) liksom mina vänner, ja. Både jag och Åsa har fastnat för "Åh Karolin" som finns att lyssna på på the honeydrips myspace bara för att den är så fin, dum och banal och just därför ganska genialisk. Det känns som någon sorts extra smörig vapnetpop med lite folkmusikskänsla i, så himla gulligt! "trying something new" är inte dålig den heller, gillar särskilt det hisnande bakrundssoundet.

Dessutom finns det en låt som är något av ett musikalsikt mästerverk, hade jag nu fått välja på att ha skrivit en enda låt i hela mitt liv så hade jag nog valt att skriva just den!

Dreams

HEMMA I ANTIBES

Vill tillbaka så mycket och iväg och ändå stannar man bara här.

Någonting säger mig att det är dags att sluta leka svår och 14 år och citera låttexter hela tiden. Igår gjorde jag en lista på saker jag borde göra, någon sade då till mig att göra en lista på saker som jag verkligen vill göra, säkert i terapeutiskt syfte, det brukar ju heta att man ska försöka lyssna på sina känslor och så att säga följa sitt hjärta. Men listan för det jag verkligen känner för att göra skiljer sig så mycket från det jag borde göra att jag bestämde mig att strunta i dem båda två.

Någonting annat säger mig at tjag borde sluta att skriva om mig själv hela tiden, det kan bli ganska pinsamt i längden.

Silently

1.

She says how nothing's really the matter
And, as he moves towards her
Don't be kind, you'll only make me cry

Now he's holding her in his arms
Tears are streaming from her eyes
She's sorry she gave him no second chance
He says that she need not apologize
You're not to blame, the fault's all mine

They both know how there's going to be no happy ending
And they both know how probably there will be no finding
The like of their love again
The like of their love again
Then she says how she misses him
And it's all too sad
Made for each other
But not made to last

He's not crying like she's worried he is
Only dying over this
How did it ever get so bad
They'd end up here
Unable to get back
Find their way back

2.

holding you in the morning
listening to the rhythm of your breathing
feeling such a need
you're everything to me

don't worry what people say
let them gossip, let them guess
no one should feel guilty
for finding happiness

we're so fragile at times
now there's no kissing goodnight
back to back, lying awake
instead of putting things right

when silence falls between us
all we do is miss each other
when the touch of lightness leaves us
all we feel's a lack of shelter

but you're not going to lose me
I'm not going anywhere
this is not the beginning of the end

feeling your fingers on me
skin touching skin
if a defense is what we need
look no further than what we're feeling

when I'm thinking of you
I hope that you can feel it
don't worry what people say
let them guess, let them gossip

but you're not going to lose me
I'm not going anywhere
this is not the beginning of the end

holding you in the morning
listening to the rhythm of your breathing

fools gold

Det var så roligt igår, älskar känslan av att gå för sig själv och plötsligt börja flina dumt åt någon underhållande replik någon uttalat. Ibland är det så skönt att vandra hem klockan halv fem och inte ha några jobbiga tankar på saker man borde sagt eller inte borde sagt utan mest bara gå och analysera och spekulera utan att lida några särskilda personliga kval. Efter att ha upplevat, och även genomlevat den värsta babakön i mannaminne (hysterin var total, särkilt då en kille som upplyste oss alla om att han minsann vägde "90 pannor" lackade ur totalt och börjad hoppa/kasta sig fram och tillbaka och bokstavligen mangla ned alla livrädda individer omkring honom, bla jag som var tvugna att trycka in oss i trappuppgången i ren panik...) var man bara tvungen att inte ha alltför tråkigt och det kändes t om onödigt att dricka något alkoholhaltigt.

Apropå den första raden i inlägget: Till Den Svensktalande Valencianaren:
Jag: "Sorry, do you know the english word for pigg?
DSV: WHAT!?!
Jag: ehm, I don't mean like eh, "gris", you know the swedish word for pig is gris!?
DSV: "..."

Aja, det var roligt när det hände i praktiken, iallafall det roligaste en kväll i regn och oavbrutet solförmörkelseprat. Är förövrigt rätt pepp, har lite planer på olika projekt som antagligen kommer att rinna ut i sanden som vanligt men vars realisering det är mycket roande att visualisera för sig själv.