(Är jättejätteglad idag för att Siri och Stephanie båda kommer till Stockholm igen och för att älskade cats on fire spelar på debaser slussen och mitt sommarlovspussel äntligen tycks ha rett ut sig!)
"'Cos I've read your horoscope And now I've given up all hope So I don't really love you anymore..."
Det roliga är att jag tänker sådär helt på allvar.
(this must be the place- talking heads, soft!) (synd att jag inte hade förstått att de är bra när jag hade chansen att få en massa LPs gratis, riktigt synd!)
fixade i köket, åt, drack hallonbål, gick på fest på Rörstrandgatan (där en kärlekshistoria spelades in (!), åkte tillbaka och åt mer tårta.
Igår såg jag "Frida" (om Frida Kahlo) på tv2, (fick ringa mamma och fråga hur man sätter på TVn). Blev hemskt rörd och känslomässig efteråt, det var så vackert och smärtsamt på samma gång.
Idag hänger jag med DC och kaffe. Två veckor jobb kvar.
Jag renoverar en stol, jag tror att jag började i oktober, nu är det juni, den är nästan klar. Jag har pratat väldigt mycket om denna stol och den har stått i många månader och tittat på mig med den där dåligt-samvete blicken, ändå har jag ignorerat den, idag ska dock stolen bli färdig. Jag häftar med häftpistol så frenetiskt som man bara kan dagen efter en nattlig bussightsing i Stockholms södra, allra mest ödsliga trakter. Solen gick upp bakom immiga rutor och jag fick en ny kompis som heter Abe.
Kl är 12:56, idag är en stone roses och cats on fire dag, om jag bara hittar min almenacka ska jag styra upp sommaren, ringa jobbsamtal och boka Berlin weekend.
Oh! Det var länge sedan jag blev så glad av någon ny musik, kanske lite väl förutsägbart att just jag skulle bli så förtjust när man har lyckats pricka in flera svaga punkter. Fin - stämsång a la beach boys, gitarrplock och ljuva melodier.
Miranda is: Menade precis tvärtemot rubriken på föregående inlägg. Sitter och klistrar etiketter på kontoret, nostalgisk, trött och tom i huvudet på viktiga tankar. Funderar på att efter att på torsdag ha blivit utklassad i boule av främmande kolleger gå ut och supa sig jättefull på koolingsboorg, så som man gjorde i gamla tider, och sedan börja om allt på nytt i Lund i höst.
Tänkte lyssna på Loney, dear på lördag, jag tycker om "saturday waits" väldigt mycket. Inte förrän det börjar regna kommer jag att förstå hur många dagar himlen nu varit i samma nyans blå. Det känns som att Stockholm håller på att torka bort och att inga tankar kan stanna mer än ett par minuter i taget.