Kodachrome

Kan inte sluta lyssna: Paul Simon- kodachrome. Den är sommar rakt igenom och man måste vara glad när man hör den!

breakfast time

Jag tycker om att promenera till Lidl i med Håkan i öronen och gå runt i tio minuter och titta på oerhört billig choklad bland sömniga Segeltorps pensionärer och sedan gå tillbaka till jobbet igen och nästan gråta för att "försent för Edelweiss" är alldeles för mycket precis som jag, men sedan le för att solen bländar och det äntligen är för varmt med fingervantar.

Den eviga tonen i allt jag skriver, jag vet, men det är i vilket fall det jag ska ägna mig åt när jag får lunchrast och jag har ätit min goda fetaostsallad.

Ps. Hahaha, kom just att tänka på Björn Gustafsson i morgonsoffan som Benjamin. Det är nog bara jag och Åsa och Steffi som kan se samma tre sekunder långa klipp 10 gånger om och skratta lika mycket varje gång. Men det kan knappt bli roligare. "Nu kör vi, full fart!" Gud så roligt, nu börjar jag skratta igen. DS.

atmosphere

Det blodiga allvarets tisdag, ödestisdagen eller helt enkelt sista dagen du har chansen att med ett litet klick ändra din anmälan på studera.nu. Helt klart ingen vanlig tisdag, framtidstisdagen?

Idag ska jag lämna tilllbaka en klänning som luktade grillat(!) när jag köpte den, vilket jag inte märkte förrän jag skulle ta på mig den på lördagskvällen, frågan är hur man ska övertyga butikspersonalen om att det inte är jag som har använt den under helgen...

Sedan ska vi besöka en affär och hämta ut spännande biljetter till någon sorts hemlig fest, coolt!

Take my hand

Vilken inspirerande söndag det har varit! Jag har tittat på konst och har tillsammans med Åsa kommit fram till en del fantastiska teorier kring diverse människ(a)or aroundinsthlm by night. Vi är verkligen oslagbara när det gäller sådant, brilliant som min vännina så träffande skulle ha uttrycks sig. Lyssnar på the orchids och finner dem alldeles utmärkta, vet inte om jag kommer göra det imorgon för när jag tänker efter så låter det lite väl 70-tals-tandkrämspopkäckt men just nu så gick det rakt in i hjärtat. Annars vill jag mest säga att Days fortfarande står mycket högt upp på min lista över band som håller i längden, även live, så bra, så himla, himla bra! (The Field var inte helt fel att dansa till heller). Är fruktansvärt trött, verkligen, och väldigt mätt också, men förstår inte alls varför jag ändå kände mig ganska dyster när jag efter "efterfesten" vandrade hem den långa vägen ensam i regnet, tycker tom att det är rätt kul att jag är så lättläst ibland. Vad gör det egentligen?

Jao jao, har fått träningsverk i halsen efter all lampdans, ha ha ha. (intern)

background melody

Börjar känna mer och mer att jag trivs, det här med vardagen, det här med att ingenting direkt uppslitande händer. Och det finns mycket att se fram emot. Då och då infinner sig en viss fläkt av rädsla, någongång kommer det där svåra som inte går att rå på hinna ifatt. Men tanken viftar man förståss bort i ett, i takt med att man tar ett andetag, eller vidarbefordrar ett mail, ingenting att oroa sig för just nu... Nu har nog aldrig varit lika mycket nu, men ändå blir jag glad av att tänka på att vad som än händer senare kommer det att vara något nytt. Det är dubbelt, för det är bra, men bara bra så länge det varar.

Detvar längesedan jag lyssnade på någon ny musik, en hel skiva, vet inte riktigt var jag ska leta, har inte riktigt tid, men känner för att hitta ett soundtrack till att bara vara.

The finer arts

Hur att toppa detta!?

join our club

Solen har lyst tidig vår idag och jag har tänkt i puderrosa och 20- tals vitt. Gick upp i ytan så mycket ett tag att jag började skratta åt mig själv och försökte mig på ett "seriöst" ämne istället. Hamnade i något rörigt om vädret som ger livskraft, frågan om varför människan tilltalas av det som är vackert och varför skönhet är så viktigt. Sedan började jag tänka på prickiga strumpbyxor igen. Jag och Åsa drack tidigare latte/varm choklad på café tjärlek, där hade de slitna mjuka soffor och atmosfären kändes avslappnad och lagom lugn.

Är fortfarande sjukligt trött, kan det möjligtvis bero på att vi av okänd anledning smet in på rockklubb igår kväll, och dansade loss till tonerna av Patrick Swayzes ”do you love me”, helt nyktra ,omgivna av en drös dyngraka rockers, 30+ !?

Och ikväll, Spybar, var det tänkt då, yeah right!