springtime

Ibland tänker jag på alla borttappade ting och känner hur en bit av min identitet gått förlorad. Vintergäck och krokusknoppar går hand i hand med materialism och förälskelse. Idag blir det tenta och havregrynsgröt.

Sunday morning

Sunday morning, praise the dawning
It's just a restless feeling by my side
Early dawning, Sunday morning
It's just the wasted years so close behind

Watch out, the world's behind you
There's always someone
around you who will call
It's nothing at all

Sunday morning and I'm falling
I've got a feeling I don't want to know
Early dawning, Sunday morning
It's all the streets you
crossed, not so long ago...


Tillsammans med "pale blue eyes" behövs inte så mycket mer musik.

All tomorrow's parties

Idag tog det lång tid att vakna efter tiotimmarssömnen. Trevliga fredagsmorgonen med DNs kulturdel förstördes av alliansens beslut att lägga ned lagen som säger emot utbyggningen av kärnkraft. De talar om ett stort steg för framtidens energi: borra sönder våra urberg och fyll dem med radioaktivt avfall, för att få billigare el men ändå kunna säga att vi i Sverige minsann har minskat våra koldioxidutsläpp drastiskt. Vilken strategi. Jag önskar att någon kunde förklara hur så många är för det här, för jag förstår verkligen inte.

Nu ska jag se på "la vie en rose" och äta mörk choklad.

smile in the crowd

I det mjuka dimdiset, grått som har himlen gråtit sig igenom de dagar som gått, står villor i ljust gult och rosa och ser med sina varma fönster. Det lätta duggregnet känns vänligt mot den dammiga vinterkappan och när jag är inne är allting tryggt och hemtamt, spotify spelar ”mesmer and reason” och jag tar mig igenom resonemang på en engelska som ligger någonstans utanför min sfär men ibland ger glimtar. Någonstans i gatlyktans sken ter sig sömnigheten närmare än middagslängtan, och av fredagskvällen kräver eller önskar jag ingenting, ord på papper är så mycket mer än tillräckligt.

Resor, presentpapper, storhetshyseri, californisk sol och en massa av onödig oro i virrvarr, nu ligger det bakom och kan äntligen sorteras upp. Jag är långsam på att sortera så jag tycker om att ha tid.

last christmas (...)

Hej blogg. Kanske att det inte är så värt längre att skriva när man tappat koncept, som inte funnits tidigare, men ändå, man skriver något ibland som man inte publicerar, och utan fantasi eller kontinutet tycker jag inte att det blir bra.

Nåväl, inatt må jag ha varit lite väl överdramatisk men det var betydelsefullt ändå kan jag tänka. Idag firar vi jul och allt är lagom dåsigt och ombonat. All o-packning runt mig bekommer icke och jag har satt på mig studentskorna för att det var något jag plötsligt hade lust med. Lillbror lyssnar i vanlig ordning på julradion och i vanlig ordning är jag sentimental och förhoppningsfull på sammma gång. Det är inte ofta som det känns som att det bara finns roligt och viktigt framför, som nu.

Flickan i en cole-porter sång

Lyssnar jag på idag. Packar ned. Lagar sista middagen. Och sedan blir det väl ett nytt år. 

hours pass like centuries

Hela gråheten föll ned från himlen på samma gång och plötsligt finner jag mig där under och i ett med den jämna färgtonen. Det är ingen idé att börja klistra ihop ett dekorativt kort en sådanhär dag, jag häller ut halva klisterburken över köksbordet och allt blir en kladdig blyertsmet man bara vill gråta utav. Det finns ingenstans att vända sig med sina besvär när man är sjuk, man får en "vårdadigsjälv" bok, det är allt. Så jag läser i "vårdadigsjälv"- boken och finner snart att jag har ungefär hälften av alla åkommor man kan ha och då är det ingen idé att ens försöka läsa akademisk engelska på 500-sidor, ännu mindre tvätta klister från bordsytor. Inte ens karamellkungens smågodis samakar tröst och det är mörkt och alldeles tyst därute.