when morning comes to town

Lyssnade på den här låten hela förra hösten och började tänka på den helt plötsligt.

"I'll lose some sales and my boss won't be happy,

but I can't stop listening to the sound

of two soft voices

blended in perfection

from the reels of this record that I've found.

Every day there's a boy in the mirror asking me...

What are you doing here?

Finding all my previous motives

growing increasingly unclear.

I've traveled far and I've burned all the bridges

I believed as soon as I hit land

all the other options held before me,

would wither in the light of my plan.

So I'll lose some sales and my boss won't be happy,

but there's only one thing on my mind

searching boxes underneath the counter,

on a chance that on a tape I'd find...

a song for someone who needs somewhere to long for.

Homesick.

Because I no longer know where home is."

spring and by summer

Ville bara säga att min intution aldrig är att lita på, andras kan vara det, men min magkänsla brukar inte betyda någonting. Att lära sig utav.

Igår var jag glad hela dagen, jobbade 12-20 i perfekt harmoni med levande ljus, kaffe lattes, whitest boy alive och the shins på repeat.

Lördagsnätterna är inte vad de en gång var och bra är väl det egentligen, men mitt liv har ju altid gått i glorifierandet av det förgågnas tecken.

Idag är det vinter och det är fint när solen reflekteras i svarta plåttak så att de ser ut som blanka genomskinliga speglar där uppe i luften.

Satte på mig vantar, gick till biblioteket, köpte månadskort, skickade en CV. Efter att jag druckit kaffe och tagit slut på filmen så väntar saltsjöbanan.

Ville bara säga att jag tänker på England, landsbyggden i sann stolthet och fördom anda och så London. Väntar.

Interlude

På senaste tiden har jag tänkt en hel del på platåskor, hårmascara och S club 7. Jag älskade S club 7 en gång i tiden, nästan lika mycket som jag älskade raderna av glitz och glam nagellack i färgordning på Åhlens, och upplevelsen av att hitta ett genomskinligt nagellack med stjärnor i alla regnbågens färger i. Men inget slår dock min kärlek jag hade till första sagan om ringen filmen i sjunde klass, ingenting kan väl mäta sig mot tårarna som sipprade fram när jag såg den på bio för tredje gången. Kom även att tänka på min första efterfest, det var med "by heart" efter att de spelat på dieselverkstan, fullt av fjortonåriga tjejer med sneluggar och stjärnor i ögonvrårna, ja vi gick ju i tian (ettan) förstås. På efterfesten spelades det kort till klockan halv ett kanske, sedan gick alla hem. Det var jättekul och jag tror att vi alla blev lite kära i ngn basist.

Lyssnar på the Mary Onettes och tänker på klubb ace efter förra novemberfesten och en ovanligt tråkig efterfest i Örnsberg. Tiden då jag med dåligt samvete lämnade Stephanie och Siri hemma för att de ännu inte fyllt år.

Nej nu ska jag sluta tänka tillbaka och tänka framåt, ikväll vet jag inte riktigt vad som händer, det står mellan att socialisera med halvt bekanta människor eller att dansa hela natten lång på electroklubb...

Har målat röda rosor i aquarell, känns waldorf men ändå kreativt. Jag målade iallafall någonting!

Jag minns också när det här var finaste färgen och Siri hade både piratbyxor och matchande t-shirt med STAR-tryck i underbart ljuslila! Jag var fruktansvärt avundsjuk!!! Slut.

november starlings

En natt i maj. "dancing the sorrows away"

Jag har börjat vakna på nätterna med känslan av att hjälp, nu har det hänt något som jag snarast måste uppdatera mig om. Sätter på mobilen, ingenting, sätter på datorn, ingenting, befinner mig i någon sorts halvvaken ångest i en timme då jag vandrar mellan kylskåpet och sängen. Ingenting hjälper, det måste gå över av sig självt innan jag kan somna igen. På morgonen är allt som vanligt...

Kanske ska vikka som fotolärare. Känns vuxet och seriöst.

picadilly night bus

vintern

Lyssnar på fin lättsam pop med the Icicles som får mig att tänka på camera obscura, the pipettes, 16 år, sommar och festival. Lite lagom trevligt i ett novembersverige som uppenbarligen snart vill göra oss den fina gesten att ge vika för förhoppningar om ett mer snöigt och välkomnande december. Den värmande och lockande lussebullsdoften som berör ens sinnen varje gång man går upp eller ner i brommaplans förövrigt så intetsägande trappuppgång bidrar till att förstärka snartärdetjulkänslan. "Vinden susar i advent" med Action Biker passar också in som ett vykort med en bild av blåkall snö i skenet av gatlyktor i en enslig förort någonstans långt ute på tunnelbanelinjen.

"The Dreamers" http://www.myspace.com/thedreamersspace så flyktigt, så försiktigt och så...drömskt. Som en svartvit 40 tals film full av vackra och olyckliga kärlekshistorier, sådant som flickorna alltid satt och snyftade åt med vita näsdukarna i händerna. Musik att somna och vakna till, långt bort från vardag och verklighet, varje morgon och varje kväll. Stråkar gör mig gråtmild, fast på ett bra sätt. Godnatt.

when the party ends

Det är någonting med sushi som måste göra någonting med kroppens endorfiner, man blir på ett sådant fantastiskt humör helt enkelt. Det är som att ha ätit stora mängder choklad minus illamåendet. Livet är så bra, glädje utan att veta anledningen till glädjen måste vara den bästa glädjen för då kan man inte komma på någon anledning till att man någonsin inte skulle vara glad. Idag har jag varit ganska produktiv och skrivit fyra låttexter på svenska. Sedan har jag och Åsa testat lite skyssta beats på hennes keyboard, ibland lät det helt okej, för det mesta lät det förjävligt, men kul var det, extremt nyskapande. Nästa gång jag kommer hem till henne så ska vi våga oss på espressomaskinen.

Upptäckte just att staurday looks good to me har gjort nya låtar, och jag som helt glömt bort dem, mitt favoritband på emmaboda 05. Nu ska jag lyssna in mig på deras myspace.

trevlig helg.

Don't stop (thinking about tomorrow)

Efter några veckor i mitt liv, präglade av dekadens, rotlöshet, rastlöshet och allmänt tvivel på vem jag är, vad världen vill mig och vad jag vill världen hade jag tänkt påbörja projekt "styra upp saker och ting igen". Jag har ärligt talat inte riktigt känt igen mig själv på senaste och det känns inte alls bra. Alla talar om denna "mellanfas" och den har väl visserligen fört med sig både gott och ont, men nu så måste den ta slut. Jag spånar på några olika alternativ för den såkallade framtiden och snart, mycket snart måste jag ha valt riktning.

Från och med nu ska jag sluta med:

Använda pengar jag fåt av mina föräldrar i gott uppsåt till fel saker.
Sitta framför datorn som en idiot var och varannan timme och inte göra någonting. (det borde myntas ett nytt uttryck för detta elände som liksom är värre än ordet slösurfande.)
Sluta skjuta upp formella oundvikligheter till sista sekund.

Och framför allt! Aldrig , aldrig mer: snubbla i babatrappan. :(