Flickan i en cole-porter sång

Lyssnar jag på idag. Packar ned. Lagar sista middagen. Och sedan blir det väl ett nytt år. 

hours pass like centuries

Hela gråheten föll ned från himlen på samma gång och plötsligt finner jag mig där under och i ett med den jämna färgtonen. Det är ingen idé att börja klistra ihop ett dekorativt kort en sådanhär dag, jag häller ut halva klisterburken över köksbordet och allt blir en kladdig blyertsmet man bara vill gråta utav. Det finns ingenstans att vända sig med sina besvär när man är sjuk, man får en "vårdadigsjälv" bok, det är allt. Så jag läser i "vårdadigsjälv"- boken och finner snart att jag har ungefär hälften av alla åkommor man kan ha och då är det ingen idé att ens försöka läsa akademisk engelska på 500-sidor, ännu mindre tvätta klister från bordsytor. Inte ens karamellkungens smågodis samakar tröst och det är mörkt och alldeles tyst därute.

still here

Det enda trevliga just nu är att diskmedlet doftar smultron, och att kuryakins snow låter som snö och rain låter som regn. 

get busy

Istället för tenta, fredagskväll.

Saturday

Något säger mig att det är jul, trots de nära två månader som återstår. Det är rosa himmel 16:00, lussebullsdoft på Malmborgs, Clientele i raspiga högtalare, snart apelsintid. Vintern är mild och behaglig än så länge, dimmig, och snart ska man flytta igen, blir att börja cykla på hala vägar i kyla och mörker men det kan det kanske bli värt, månne. 

why don't you talk about it

Lyssnar på "lesser matters" och känner ungefär samma sak som när jag hörde "futile crimes" första gången, att jag missat första skivan från ett av de de där banden som är så mycket mer än, ja, musik. Jag håller även på och läser Linda Skugges krönikasamling "Akta er tjejer här kommer gud och hon är jävligt förbannad".

Idag har jag gått barärmad vid dammen och druckit kaffe på fik, ensam med solen i ansiktet. Tänk att man (jag) är så rädd för att göra saker ensam, folk kan ju tro att man inte har några vänner (oh, hemska tanke!). Ni förstår vad jag menar. Fast att fika ensam är något av det mest harmoniska jag vet och det är en spärr jag kommit över, till skillnad från att gå ut på klubb ensam, det är ju faktiskt en annan sak, även om man är ganska säker på att träffa folk som man känner litegrann så skulle man känna sig som den konstiga som inte har någon att prata med i kön.

Har även beundrat lysande röda löv, invigt höstkängorna, fotat mer motljus vid Paradisvägen.

Tillbaka till Linda Skugge. En del saker som hon skriver får mig att skratta, andra att snyfta, en del saker känner man igen sig i, andra är mer svårrelaterade eller går en bara förbi. I vilket fall är det ju flow i det hon skriver, att analysera hennes personlighet vidare känns inte ett dugg relevant.

Det senaste skönlitterära jag läste innan denna bok var Allt av Lowden, också hon omtalad men så olik Skugge att jag får lust att höra dem uttala sig om varandra. Båda har de det där ordflödet som får en att fastna men där slutar likheterna. Det har redan skrivits mycket om det fantastiska i Allt, att Lowden ligger mig mycket varmt om hjärtat känns som något som hör till hela min person. Skulle kunna skriva mycket mer om det någon gång... Men att båda dessa författare har mycket att säga och att de vågar använda språket (på olika sätt) för att säga det de vill är det jag vill komma fram till. Nästan varje gång jag ska skriva något tänker jag, nej, ångest, jag har säkert upppfattat allting fel, och jag är väl inte rätt person att uttycka mig i detta och så trycker jag på delete hundra gånger om.

Som sagt är jag däremot alldeles bedårad av alla människor som säger något som känns viktigt (och lyckas), det är ju det som jag är så otroligt rädd för att inte göra. Att alla jag bli missförstådd. (-Av vem? , det kan jag inte svara på.)

Ett annat lästips, om någon skulle orka, Lennart Lundquist "medborgardemokratin och eliterna". Plötsligt blir samhället något helt annat än vad man trott det vara... När man börjar dela in den i verklighetsplan och aktör-struktu-realtioner.

Att fördjupa sig i.

between hello and goodbye

Godmorgon, idag har vi den första grå dagen här men det motverkar jag med rosa kofta och turkosmönstrad halsduk. Stephanie har infört traditionen att starta morgonen med "ring P1", jag tycker om att lyssna på upprörda röster om allt mellan Malmöpoliser och vilket håll barnen ska sitta i vagnen medan jag äter hemblandad müsli med youghurt. Igår fick jag då läst en hel del, kom igenom hela marxismen och socialismens födelse, navigerade sedan vidare till anarkismen och feminismen, framförallt fastnade jag för en man med mycket udda teorier om samhällets uppbyggnad vid namn Charles Fouirer. Jag hade aldrig hört talas om honom tidigare men känner starkt för att ta reda på me rom hans likhetsfeminsm tillsammans med teorien om människans indelning i 810 olika karaktärstyper, grundad på vilka passioner varje personlighet sätter högst. Var tvungen att läsa högt för Stephanie, det var skönt med något lite mer fantasifullt för en gång skull bland alla Aristoteles, Machiavelli och Hobbes...

Idag har vi gruppindelning, har fantastiskt mycket att lära mig fram till på torsdag, tur att jag hade så roligt i fredags natt!