Älskar höstens nyanser, älskar de friska brisarna som får grenarna att prassla så hemtrevligt i skyn. Tycker om att se på trädkronornas yttersta lager som färgats tegelröda, färgen som går igen i stadsbibliotekets trygga skepnad, men som snart kommer att vissna, falla av och täcka marken som ett tjockt lager odentifierbar, kletig massa, att trampa och halka runt i hela november månad.
Hyser en djup respekt för människor som inte tycker det är pinsamt med vädersnack. Finner människor som hyser samma kärlek till vår lilla stad som jag mycket fascinerande. Förundras över att någon fått samma känsla för röda bergen som jag. Stämmningen är nästan lite magisk där, jag tror att det har med tanken bakom byggandet av området att göra. En skatt att upptäcka bakom stadens puls, där småstad och storstad möts, där natur och trafikbuller går hand i hand, där jag skulle vilja se mina barn växa upp.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment