Mondays snow

Nyårsaftonsmorgon, vaknar av att min mobil ringer ilsket, någon från burger king frågar efter en Emelie, godmorgon! Man lär sig inte av sina misstag och ettårsjubieléet firades med konstant illamående och huvudvärk. Jag tänker inte avlägga några nyårslöften, det vore nog det sämsta jag kunde göra.

Minns milleniumskiftet då snön låg tjock på marken och himelen var overkligt blå och jag kände domedagskänslan dunka i bröstet påväg ner till Brommaplan. Åtta år senare är det svårt att relatera till den människan som var så säker på att jorden skulle gå under eller något lika allvarligt efter tolvslaget.

Funderar på vilka låtar jag måste ha lyssnat mest på under 2007, bara för att jag älskar det där med ofantasifulla listor men det är svårt att komma på vad som inledde året. Återkommer möjligtvis.

Elliot Smith: Son of Sam
The Embassy: Call it what you want, it pays to belong
The radio dept: I wanted you to feel the same
Northern picture library: lovesong for the dead Che
Shout out louds: Impossible
Säkert!: Det kommer bara leda till något ont, Vi kommer att dö
Fancy: Colder than ice
Days: Echo of last summer
Cats on fire: Stars
Orange juice: Rip it up
Kinks: Tired of waiting for you
Kings of convenience: Homesick, Failure
Trembling blue stars: The tenth of always, the rhythm of your breathing
Blonde redhead: Silently
Fleetwood Mac: the chain
Twig: Indigo
The Clientele: Reflections after Jane
Fireflies: Cherry blossom girl
The Stone roses: Made of stone
The Concretes: Teen love
David Bowie: Oh, you pretty thing...

Och sedan spårade det ur, för det är så svårt att komma ihåg allt som känts viktigt och det är ju omöjligt att välja ut bara en låt från ett jättebra album som man sönderlyssnat och det blir snabbt alldeles för många låtar. Om jag bara fick nämna ett band som har förgyllt så många iskalla vandringar mellan tunnelbana och ytterdörr och vars musik jag höjt till skyarna 100 gånger om och som väldigt mycket representerar hela året och även 2006 så blir det iallafall the Embassy, men egentligen finns det väl mycket som är bättre och jag undrar om jag inte redan utnämnder the Clientele till 2008:s embassy. Visst finns det någon sorts förtröstan och trygghet i 2008!? Jag har tyckt det hela tiden!