paus piano

Jag gick den vanliga vägen, nästan ned till stranden; tänkte att jag nog inte sett sandvik i detta ljus förut. Starka färger, klart, inte varmt, inte kallt. Dofterna här är mer välkända än något annat. Ebbas fik, verandan; blandningen mellan fukt, vaxduk och stearinljus, biblioteket där man bara genom att sträcka ut handen alltid hittar den bästa sommarläsningen.

Imorgon ska jag cykla till loppisen i stenninge, kanske ta en sväng runt kvarnen bara för minnenas skull. När vi satt och gjorde gropar i sanden med fötterna under plastgungorna och tillslut vågade oss ned för den hisnande rustchkanan i blått stål. När vi plundrade studsbollsautomaten som hade gått sönder, vred och vred och det kom fler och fler bollar med lysande färgglada mönster. Lyckoruset blandat med skuldkänslan, var ju nära på kriminellt! Och senare när jag var femton, vi stod där med cyklarna i mörkret och hängde vid flipperspelen. Jag kände ingen direkt bra. Nervöst fnittrade man medan en kille klättrade upp och tog en flaska husets rödvin som sedan dracks upp nere i hamnen.

Jaa, så gick det när internet tog sig ut även på landet ,och vi som skrattade så åt Pers bredbandsmast i trädgården, nu är det trådlöst och istället för lappen i pannan.