I det mjuka dimdiset, grått som har himlen gråtit sig igenom de dagar som gått, står villor i ljust gult och rosa och ser med sina varma fönster. Det lätta duggregnet känns vänligt mot den dammiga vinterkappan och när jag är inne är allting tryggt och hemtamt, spotify spelar ”mesmer and reason” och jag tar mig igenom resonemang på en engelska som ligger någonstans utanför min sfär men ibland ger glimtar. Någonstans i gatlyktans sken ter sig sömnigheten närmare än middagslängtan, och av fredagskvällen kräver eller önskar jag ingenting, ord på papper är så mycket mer än tillräckligt.
Resor, presentpapper, storhetshyseri, californisk sol och en massa av onödig oro i virrvarr, nu ligger det bakom och kan äntligen sorteras upp. Jag är långsam på att sortera så jag tycker om att ha tid.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment