Hill street connection

Lunchen blev falafel med ris och avocadosallad, jag kunde visserligen bli bjuden på lunch ifall jag hade velat men det kändes mer bekvämt att äta matlåda. Det är svårt att säga nej ibland, men imorgon är jag ändå ledig. Sitter och dricker Rooibos té och skrattar lite åt mig själv.

Ibland är man sugen på kaffe och semla för 64 kronor och då köper man det. Egentligen är det inte en stor grej, tänk vad mycket pengar man dricker upp, och framförallt som man betalar för löjliga inträden och garderobsavgifter.

Det var ju inte det här jag tänkte skriva, jag tänkte egentligen inte skriva någonting, ville bara fördriva lite tid.

Here it comes again

Jag kan bara luta mig tillbaka och säga att jag har kapitulerat, är fullkomligt såld och hänförd av Nostalgia.
Att en människa kan skapa ett sådant bildspel i huvudet på en annan människa bara genom att använda sig av ord på papper är ett av livets mirakel och jag står handfallen där inför.

Visst är det en fantastisk tanke att alla som läser samma bok måste uppleva läsningen på ett helt individuellt sätt. För varje gång en bok blir läst är det som att den blir läst för första gången, då alla människor uppfattar omvärlden på ett helt eget sätt och relaterat till just deras inre och yttre blir ju upplevelsen helt unik för varje läsare samtidigt som det är exakt samma ord på papper. Visst är detta självklarheter, men jag tycker att det är värt att skriva, det vackert på något sätt och skapar så många skikt i skrivandet. Tänk det svindlande i att ge ut en bok... Att lämna ut en del av sig själv helt i andras främmande händer, öppet för dem att ta till sig och göra till en del av sig själva. Tanken på att de kanske får ut något eller uppfattar meningar i det man skrivit som själv inte fallit en själv in, eller tvärtom att det som för en själv har varit något av det allra viktigaste, själva kärnan och idén i ens verk kanske helt går andras sinnen förbi, och aldrig kommer man få veta alla de olika sätt som boken läst på. Ens bok som i ett, genom att den tryckts och spridits vind för våg inte längre bara är en utan växer i antal för varje människa som öppnar den och med sina ögon intar det som står skrivet.

Igår gick jag ut och det var kul men jag kände mig lite utelämnad till att socialisera själv då min utgångskompis bafann sig på andra nivåer under hela kvällen. Bokstavligt talat alltså. Men det var en trevlig kväll, inga jobbigheter alls.

Idag lös solen och himelen var blå och jag skrattade hela förmiddagen innan jag blev såhär trött. Igår vid Slussen förde jag och en vännina ett diskret samtal om en händelse på Spybar vari hon plötsligt börjar skrika i falsett så att varje människa på den annars lugna och tysta perrongen inte kan låta bli att titta upp, orden ekade: "Men du blev ju ooockså utslängd, du blev ju ooockså utslängd!!!" Haha det var kul.

Lyssnar fortfarande på Intricacy, det finns så många fina nayanser där som håller för lyssning många, många gånger om. En skimmrande skiva, musiken påminner mig om silverklockor och regnbågsreflexer och sådant fint som jag tycker om!

Alla mina vänners bloggar verkar ha stagnerat på senaste, lite uppdateringar tack!

Open night

Jag har verkligen ingen aning alls, om något. Hjälp, status: Nollställd.

I haven´t got the nerve!

Senast jag var i detta sinnestillstånd måste ha varit någon extra mörk höstdag första året i gymnasiet och det är inte ett särskilt gott tecken.

Igår såg jag iallafall finaste filmen och idag vill jag gå på bio och bli förälskad i Ian Curtis vilket antagligen inte kommer bli särskilt svårt.

"And when I'm crying
yes I know my mind is flying
to a place where there's no trying..."

Walk away Renee med The Left Banke låter lite som någon av Björn Isfelts låtar till en kärlekshistoria och det är väl något av det vackraste som gjorts, för att vara lite översvallande.

Naivisten inom mig tas ifrån mig bit för bit utan att jag ens vill det. Kan man inte få behålla sin livsfilosfi?

Literature

16:15, dåda. Det finns så många människor som skriver om så bra saker och gör det på ett alldeles beundransvärt sätt också, jag blir rörd, på riktigt. Jag ska ägna kvällen åt något ärende och sedan ska jag luta mig tillbaka med lite litteraur och bara göra uppehåll någon timme eller så för jag tror minsann att det är säsongsstart på antikrundan, inte missa det. :)

Det spöregnar tydligen ute. Jag har inget paraply. :(

Smileys är så uttycksfulla, jag tror att jag ska lära mig fler!

Colour my love

Lunchrasten var väldigt bra! Strosade längs Hagagatan och hann besöka Sko Dig butiken och förälska mig i ett par marinblå pumps med rosett innan jag möttes av det fantastiska solljuset i korsningen Sveavägen/Odenplan, det doftade vår och Vasastan! Väl hemma lyssnade jag lite på min Italo non stop mix, eller vad den nu heter LP som min snälla pappa köpte till mig som en överraskning för ett tag sedan, och med refrängen till "colour my love" ekandes i huvudet promenerade jag glatt tillbaka och med känslan av att dagens kvarstående fyra och en halv timmar skulle försvinna i princip obemärkta...

Och jaaa, nu är klockan 13:47 och de vita molnen hopar sig över himelen...

Har någon ett tips på något roligt som händer på internet, någon blogg eller text att läsa eller vad som helst!? Jag är desperat efter svar. Men det är ju inte ens någon som läser det här, suck.

Stay Tuned

Livet ter sig tämligen behagligt då jag sitter framför min dator, dricker cappuchino, läser smått uttråkad de bloggar som jag finner något så när intressanta och försöker slipa min telefonröst så att den låter trevlig och personlig och inte som den telefonsvarare vilken många tycks tro at jag är. Trots detta är det svårt att helt förtränga gnällbehovet, då jag gärna hade haft en lite mer spektakulär tillvaro, man hade ju kunnat tro att receptionist på ett reseföretag skulle ge en lite mer Marian Keyes lik, intrigant tillvaro, men är det något som är en bristvara här så är det just intriger. Om jag åtminstone kunnat lyssna lite på min lilla "attkollaupp" musiklista som jag här gjort i all anspråkslöshet på mitt praktiska Apolloblock...

Längtar tills att det ska hända något riktigt trevligt som har med konversationer med vänner att göra. Alltså inget klubbande utan snarare som ett slags översovningsparty med en massa blandade bekanta, lite sjuan stämning kanske? Något som man väl aldrig trodde att man skulle sakna. Funderar på om jag bord övergå till att läsa lite mer dagsaktuella nyheter nu när man har chansen istället för att snöa in på folks åsikter om andras åsikter om åsikterna om källmaterialet. Man får antagligen en rätt missvisande uppfattning om ämnet i fråga på det sättet men å andra sidan blir det väldigt mycket mer lättsmält och det är ju skönt. Nu är klockan redan halvfyra vilket betyder bara en och en halv timme kvar och det ringer verkligen nästan ingenting såhär dags...

Några välanvända ord 07: Värt, Värd, Yey, uppstyrt, klockrent, smått fantastiskt, helt fantastiskt, näst intill genialiskt. Medmera, medmera.

Love and Nostalgia

Lyssnar på Friday Bridge och det är så vackert och nästan hypnotiserande att jag varken vet ut eller in. Och så passade den här rubriken så bra in just nu när jag går igenom en påse full av broschyrer, tunnelbanebiljetter och gratishostelprodukter av olika slag och drömmer mig tillbaka till Velazques kristallpalats och rosenträdgårdar och oupptäckta gator i Madrid och så läser jag om rysk roulette i en bok med halva titeln till detta inlägg som får mig att rysa men samtidigt inte kunna sluta läsa och det fascinerar mig för det var länge sedan det hände.

Heart of glass

Har fortfarande kvar något av känslan från den surrealistiska natten som lyckades avsluta året i sinnet. Har känt mig något post-bakfull idag och förvirrat kunna konstatera att det som skulle bli hemmakväll med fyverkeritittande i Bromma blev en nästan ironiskt talande sammanfattning av 2007, fast med extra allt på något väldigt färgglatt och närapå ångestframkallande vis.

Hallonsodasprit och tvivelaktiga uttalanden klockan sju på morgonen och så snöflingepromenad och pastakokande i främmande lägenhet på det, och hemväg 14:32. Jag vet inte, det är i vilket fall inte där jag tänker lägga ribban för i år, verkligen inte. Men jag kan ändå inte hålla mig för skratt när jag tänker på det hela, bara för att det bara blev så, ja, typiskt, men oväntat.

Den här terminen ska jag ägna mig åt att längta efter universitetet. Det kommer att kännas bra.