Here it comes again

Jag kan bara luta mig tillbaka och säga att jag har kapitulerat, är fullkomligt såld och hänförd av Nostalgia.
Att en människa kan skapa ett sådant bildspel i huvudet på en annan människa bara genom att använda sig av ord på papper är ett av livets mirakel och jag står handfallen där inför.

Visst är det en fantastisk tanke att alla som läser samma bok måste uppleva läsningen på ett helt individuellt sätt. För varje gång en bok blir läst är det som att den blir läst för första gången, då alla människor uppfattar omvärlden på ett helt eget sätt och relaterat till just deras inre och yttre blir ju upplevelsen helt unik för varje läsare samtidigt som det är exakt samma ord på papper. Visst är detta självklarheter, men jag tycker att det är värt att skriva, det vackert på något sätt och skapar så många skikt i skrivandet. Tänk det svindlande i att ge ut en bok... Att lämna ut en del av sig själv helt i andras främmande händer, öppet för dem att ta till sig och göra till en del av sig själva. Tanken på att de kanske får ut något eller uppfattar meningar i det man skrivit som själv inte fallit en själv in, eller tvärtom att det som för en själv har varit något av det allra viktigaste, själva kärnan och idén i ens verk kanske helt går andras sinnen förbi, och aldrig kommer man få veta alla de olika sätt som boken läst på. Ens bok som i ett, genom att den tryckts och spridits vind för våg inte längre bara är en utan växer i antal för varje människa som öppnar den och med sina ögon intar det som står skrivet.

Igår gick jag ut och det var kul men jag kände mig lite utelämnad till att socialisera själv då min utgångskompis bafann sig på andra nivåer under hela kvällen. Bokstavligt talat alltså. Men det var en trevlig kväll, inga jobbigheter alls.

Idag lös solen och himelen var blå och jag skrattade hela förmiddagen innan jag blev såhär trött. Igår vid Slussen förde jag och en vännina ett diskret samtal om en händelse på Spybar vari hon plötsligt börjar skrika i falsett så att varje människa på den annars lugna och tysta perrongen inte kan låta bli att titta upp, orden ekade: "Men du blev ju ooockså utslängd, du blev ju ooockså utslängd!!!" Haha det var kul.

Lyssnar fortfarande på Intricacy, det finns så många fina nayanser där som håller för lyssning många, många gånger om. En skimmrande skiva, musiken påminner mig om silverklockor och regnbågsreflexer och sådant fint som jag tycker om!

Alla mina vänners bloggar verkar ha stagnerat på senaste, lite uppdateringar tack!