Goodbye Lucille

Dåligt varsel: Jag har upptäckt DN Bostad funktionen på internet, blir alldeles galen av habegär. Ljusa slipade trägolv, balkonger, som gjorda för doftande morgon espresso, vita köksfönster som jag såklart skulle fylla med ljusrosa pelargoner och färska örter, egenodlade i zinkkrukor. Man skulle få känslan av en egen liten miniträdgård. Té och bakelser skulle serveras på porslin inköpt på olika loppisar ute på landet, en salig blandning av småblommigt, prickigt och enkelt vitt... (Det är sådant här jag skulle kunna skriva böcker i Norén tjocklek om).

Siri har rätt, man blir nästan lite rädd för sig själv för att man kan bli så upprymd av tanken på den där lägenheten, detta är ju långt ifrån en nyhet. (Hur många dagars snack har man ägnat det?). Suget i magen, den stirrande blicken.

Igår var tanken: Jag, mitt bästa band, F 12 och sommarkvällen, en kvartett i absolut samklang, istället blev det: Jag, en liten stund på Berns med utforskande av hemliga rum, nattpromenad hem och ett hastigt uppvaknande till jobböveraskning. En kvartett utan samma harmoniska perfektion, men i nuläget ändå helt okej.

Barbent och laddad Mp3.

Och BOSTADSANNONSERNA!

afternoons in utopia

Att det är något speciellt med sommarvärme i kombination med 70 och 80- tals puls på låg volym ur skramlig radio må vara ett välkänt faktum men är värt att nämnas ändå.

Det enda som hade saknats: the Embassy på F12 - torsdag, jag kommer att vara lyckan personifierad.

it's alright

Som receptionista möter man dagligen en stor mängd olika röster, utan ansikten. De flesta går en förbi, den stora massan, men så är det en och annan som blir en riktig madeleinekaka. En dag ringer X, en annan Y, den tredje Z, detta kan jag sitta och småskratta åt åtminstone i en halvtimme tills att någon undrar varför man flinar så mycket. Det roliga är att man föreställer sig dessa i färd med att beställa olika pneumatiska komponenter, kontrasten liksom. Hihi.

Bästa från igår: Lillebror tejpar, jag tappar, min finaste skiss sitter fast i parketten, (dubbehäftande tejp håller vad den lovar), jag blundar och gömmer mig i ett hörn, pappa och bror kämpar med sax och kniv, jag kämpar mot sammanbrott och tårar.

Men slutet gott allting gott, pappret var nästan helt och parketten likaså.

-Har hittat ett recept på mazarinkaka med hallonglasyr!!

against the sun

Men hallå, rip it up!?, kan ni inte ta och sluta boka så bra band man blir ju alldeles matt.

Eller såklart häpnadsväckande lyriskt lycklig och nästan allting annat mer jobbigt står som en bagatell i förhållande till spelningarna. Minns att jag grät när Days var inställda på frukostpopen på Emmaboda i somras (överdrivet kan jag hålla med om ja) men här känns det knappt som att det gör något om ett band blir inställt (skulle vara the Clientele då), ingen idé att namedroppa alla banden, bara konstatera, inte missa.

Igår kväll var en väldigt bra kväll förresten förutom att jag var så trött och hade halvslutna ögon och fick dåligt balansinne av en öl. Men annars himla trevligt som sagt, duktiga DJs, inget märkvärdigt så men liksom en ovanligt mysig stämmning. Lite som att sitta hemma i sitt vardagsrum, men så ligger ju sugar bar ganska nära hemma också så den faktoren spelar kanske in.

Det här blev ju ett oinspirerat inlägg men jag är tröttare än tröttast och samtidigt supermegastressad men ändå typ jätteglad.

Ha överseende.

number one

Klassikern: Jag har tagit mig tid att skaffa Last fm (bättre sent än aldrig) pimpa min blogg lite (tycker dock det var stilrenare förr men det var kul) och äter vanilj och lakritsfudge i en takt som aldrig förr. (Lakritsfudge är fantastiskt underskattat!)

Känner så väl igen tendenserna, alldeles alldeles för väl.

daydream attitude

janivetalltdetdär.

Är allmänt nervig och halvt schizofren (för att ta i) kan inte sitta still, snurrar på stolen och gäspar i takt med att jag knattrar på tangenterna, för att jag druckit kaffe så tidigt på dan kanske, jag vet inte men jag längtar till någon dag, kanske till juni, kanske till lördag eller någonting annat jag inte vet.

Igår skrev jag ett liknande inlägg fast längre och ännu mer såhär och kanske ännu mer beskrivande. Det blev inte publicerat av olika skäl, fick ta en promenad runt huset för att andas frisk luft och ventilera hjärnan istället.

Sedan sov jag gott till 05:45 då mobilen skramlade och tog ifrån mig alla de där intrycken som på lätta vingar flög iväg, blev till stoft, sådant som jag aldrig kommer att kunna hitta, materialisera igen. Slut.

wouldn't it be nice

Ibland önskar jag att livet vore en Beach Boys låt...

En av de finaste heter sun in my car, den hade jag på min sommartoppskiva 2004.

Ibland tycker jag också nästan att livet är som den också. Ja nästan.

Late morning

Dagar som gått:

Igår tror jag att jag äntligen förstod sommaren och blev glad igen.

Gör spelningslista med bla Simon and Garfunkel, The shins, Suede och Saint Etienne. Kanske konstig blandning men det blev bra.

Milk bottle symphony

Idag, hes, ont i halsen, ipren (med min värktabletts skräck, har tagit absolut högsta dosen man får(!), känner mig snurrig och längtar efter täcke och kudde.

Igår var det grillning på däck och jag hostskrattade jättemycket och hade det väldigt trevligt.

Hittar inte rubriken, rubriker var är ni? att vara rubriklös, är det inte som att tappa konturen, oskarpt, viljelöst?

Fast jag har en vilja, har nog bara ätit för mycket ipren, har inte många nojjor, men för mycket värktabletter det är jag verkligen rädd för på riktigt.

Behöver verkligen gå hem och bli frisk och äta jättemycket mat och kanske kolapaj med vispgrädde. Fira ledigheten.