Goodbye Lucille

Dåligt varsel: Jag har upptäckt DN Bostad funktionen på internet, blir alldeles galen av habegär. Ljusa slipade trägolv, balkonger, som gjorda för doftande morgon espresso, vita köksfönster som jag såklart skulle fylla med ljusrosa pelargoner och färska örter, egenodlade i zinkkrukor. Man skulle få känslan av en egen liten miniträdgård. Té och bakelser skulle serveras på porslin inköpt på olika loppisar ute på landet, en salig blandning av småblommigt, prickigt och enkelt vitt... (Det är sådant här jag skulle kunna skriva böcker i Norén tjocklek om).

Siri har rätt, man blir nästan lite rädd för sig själv för att man kan bli så upprymd av tanken på den där lägenheten, detta är ju långt ifrån en nyhet. (Hur många dagars snack har man ägnat det?). Suget i magen, den stirrande blicken.

Igår var tanken: Jag, mitt bästa band, F 12 och sommarkvällen, en kvartett i absolut samklang, istället blev det: Jag, en liten stund på Berns med utforskande av hemliga rum, nattpromenad hem och ett hastigt uppvaknande till jobböveraskning. En kvartett utan samma harmoniska perfektion, men i nuläget ändå helt okej.

Barbent och laddad Mp3.

Och BOSTADSANNONSERNA!