Och jag som trodde att influensor inte rådde på mig, det var en missbedömning. Det känns som att mitt huvud är inpackat i något sorts tjockt kuddliknande material som avskärmar mig från omvärlden. Hade inte min bror förbarmat sig över mig igår kväll och sprungit ner och köpt halstabletter på konsum så hade jag hostat ihjäl mig.
Igår när jag vandrade hem från Odenplan så var jag säker på att våren äntligen intagit Stockholm för gott, nu ser jag ingen sol så långt ögat når. Jag läser DNs högskoleguide och ett känt faktum konstateras för mig ännu en gång. Tre av fyra jobb förmedlas genom kontakter, med andra ord, har du inga kontakter är du körd. Vad spelar en högskoleutbildning för roll om du inte sedan kan göra reklam för dig själv?
Börja spinna ditt kontakt nät nu!, jo jag tackar, "hej, hej, vill du vara min kontakt?". Vad ska man säga...
DN tipsar en om att ta egna intiativ som att ordna en fest eller en klubb, det kanske kunde vara något, men hur ska man få alla kontakter till klubben sedan?
Tacka vet jag högskolekatalogerna de är mer positiva, i slutet av varje utbildningsbeskrivning står det vad man kan jobba som sedan, och allt låter jätteintressant. Varför skulle högskolorna ljuga?
Nu ska jag bädda ner mig bland näsdukar, termometrar och c-vitaminer. Antagligen är jag frisk imorgon igen.
"I took a day off work to see the world in a better way
Walk down the street, looking at my feet
Picking up the stones that I see
On the way home,
waiting for you email, it doesn’t come,
I feel so mashed up, waiting for you email"
skip to main |
skip to sidebar
Eight
1 comment:
Sjukdomstillståndet är ett fenomen som på sistone tagit min tankeverksamhet i anspråk. Det är så underligt att lite förhöjd kroppstemperatur, halsont, illamående samt puls som bultar extra hårt i huvudet kan försätta en i sådant vankelmod. Jag tror liksom att jag aldrig kommer återse min forna hälsa och då är ju livet slut, ungefär.
Kurera dig mera och kom till skolan snart.
Idag var det bara jag och Stephanie, kändes det som.
Post a Comment