Be my baby

Det är kallt, men körsbärsträden blommar redan, det stressar mig av någon anledning. Jag älskar våren mest av alla årstider, samtidigt så får den mig att känna att jag måste hinna med att ta till vara på varje sekund, så går dagarna förbi och jag tänker bara på annat, på allt som jag inte vet något om...

Egentligen vill jag skriva ett helt inlägg som en kärleksförklaring till den finaste av alla filmer "dirty dancing", men någon annan han före, hmpf... Här kommer den ändå, fast lite kortfattad:

Jag tror bara att en b- produktion kan bli så bra, så rätt och så nära fulländad. Dirty dancing måste vara en av tonårsromantikens mest äkta verk, just för att den är så naiv rätt igenom och inte gör anspråk på att vara något mer heller. Den rymmer hela min barndomsromantik som i en liten ask. Jag minns när jag var fjorton år och tillbringade en midsommarvecka med en kompis uppe i en skog i norrland med att lyssna på filmmusiken, och drömma om sommarlovet som låg framför oss. Det regnade och var inte särskilt spännande på något sätt, ändå var det något magiskt med den veckan. Och filmen kan ses hur många gånger som helst.

Idag har jag köpt en potentiell studentklänning. Lagat pasta med tomatsås och lyssnat på the concretes.