Välkända Brommaplan göre entré och tegelhusen från ca 1990 ifrågasätter ingenting. Min bror lyssnar på Björn Rosengren, ni vet den här "jag är så het så het..." det får mig att tänka på tylösand, glömda dagar i nuet. Mitt rum är en enda oreda, något som jag borde ta tag i, något som jag borde tagit tag i för länge länge sedan. Jag ska packa upp mitt nya skrivbord från ikea, och installera en ny dator. Göra upp ett schema för de kommande futtiga veckorna som är kvar av säkerheten, skolan, gymnasiet. Men ju mer jag gör av detta desto snabbare kommer mina minnen jag vill hålla kvar att rinna iväg och flyta samman med strömmen av det som varit. Allt har hänt förut, men när det händer så är det alltid "något alldeles speciellt" för mina livserfarenheter är fortfarande helt ringa.
Jag kunde fortsätta såhär men vad skulle det göra för skillnad?
"Conversation under the neon lights".
Adios.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment