Som om allt någon gång ändå kommer att bli något annat. Det måste ju vara så, frågan är vilken riktining det kommer att ta. Och om någon någonsin kommer reflektera över det hela.
Annars finns det läskigt lite att säga.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Med risk för att helt missuppfatta ditt insiktsfulla inlägg:
Som du sa igår - vart tog alla ytligheter vägen, allt det där man kunde analysera i timmar utan att komma vare sig framåt eller bakåt men som ändå försåg vardagen med någon form av behållning?
Det finns liksom inte så mycket att tala om längre för våra hjärnor är besatta av föga stimulerande fenomen och pressen hindrar oss från att uppleva. Eller talar jag för mig själv nu igen?
Givetvis kommer något annat och givetvis kommer vi att reflektera över det och givetvis kommer det (åtminstone på längre sikt) att bli bättre.
Men fram till dess ska jag nog hålla tyst.
Post a Comment