Mondays snow

Nyårsaftonsmorgon, vaknar av att min mobil ringer ilsket, någon från burger king frågar efter en Emelie, godmorgon! Man lär sig inte av sina misstag och ettårsjubieléet firades med konstant illamående och huvudvärk. Jag tänker inte avlägga några nyårslöften, det vore nog det sämsta jag kunde göra.

Minns milleniumskiftet då snön låg tjock på marken och himelen var overkligt blå och jag kände domedagskänslan dunka i bröstet påväg ner till Brommaplan. Åtta år senare är det svårt att relatera till den människan som var så säker på att jorden skulle gå under eller något lika allvarligt efter tolvslaget.

Funderar på vilka låtar jag måste ha lyssnat mest på under 2007, bara för att jag älskar det där med ofantasifulla listor men det är svårt att komma på vad som inledde året. Återkommer möjligtvis.

Elliot Smith: Son of Sam
The Embassy: Call it what you want, it pays to belong
The radio dept: I wanted you to feel the same
Northern picture library: lovesong for the dead Che
Shout out louds: Impossible
Säkert!: Det kommer bara leda till något ont, Vi kommer att dö
Fancy: Colder than ice
Days: Echo of last summer
Cats on fire: Stars
Orange juice: Rip it up
Kinks: Tired of waiting for you
Kings of convenience: Homesick, Failure
Trembling blue stars: The tenth of always, the rhythm of your breathing
Blonde redhead: Silently
Fleetwood Mac: the chain
Twig: Indigo
The Clientele: Reflections after Jane
Fireflies: Cherry blossom girl
The Stone roses: Made of stone
The Concretes: Teen love
David Bowie: Oh, you pretty thing...

Och sedan spårade det ur, för det är så svårt att komma ihåg allt som känts viktigt och det är ju omöjligt att välja ut bara en låt från ett jättebra album som man sönderlyssnat och det blir snabbt alldeles för många låtar. Om jag bara fick nämna ett band som har förgyllt så många iskalla vandringar mellan tunnelbana och ytterdörr och vars musik jag höjt till skyarna 100 gånger om och som väldigt mycket representerar hela året och även 2006 så blir det iallafall the Embassy, men egentligen finns det väl mycket som är bättre och jag undrar om jag inte redan utnämnder the Clientele till 2008:s embassy. Visst finns det någon sorts förtröstan och trygghet i 2008!? Jag har tyckt det hela tiden!

Voices in the mall

Mera Fruängen.

A little more conversation, a little more action...

Dagsrapport:

1. Ta sig ut till nattsvart Fruängen ensam i upplyst tunnelbanevagn, gäsp, gäsp, försöka koncentrera mig på bok.
(Minns ni "aldrig mera Fruängen!?" btw.)
2. Sätta sig framför datorn som vilken dag som helst, headseatet krånglar lite, ring, ring, "hallå, hallå , jag har några cylindrar här..." " Jaha då kopplar jag dig till en säljare då". Alltid käck och glad.
3. Välbesökt chokladburk, "Hehe, man får väl passa på..." svar: "Hehe, jadå, de godaste bitarna tar slut först...". Kaffepaus fem min.
4. Tråkigt, facebook, varför kommer inte posten?
5. Gäsp, gäsp, läsa lite, småprata lite om skillnaden mellan en vanlig faktura och en samlingsfaktura= ingen. Posten dröjer.
6. Lunch.
7. Sortera post i olika fack.
8. Dagens roligaste: frankera brev med en spännande apparat.
9. Gäsp, gäsp, läsa, facebook. Minuterna tickar på.

Fairytale in the supermarket

I hela mitt liv har jag älskat juledagen mest men i år så har den varit sådär. Men det spelar ingen roll för jag är glad ändå och tycker att det mesta sker i livet på ett bra sätt. Önskar bara att alla människor blev mer harmoniska med sig själva. Det behövs.
"Webeliveinalandoflove2008".

Förnuft vs partyflicka. Vad ska jag välja!? Eller svara inte, mitt förnuft är aldeles för flyktigt.

Hejhå, julelunch!

Just like honey

Igår kväll på vägen hem var jag den mest gnälliga och jobbiga människan i världen. Hoppas att de som fick uthärda min egentligen helt ogrundade negativitet förlåter mig.

Idag skiner världen med ett annat ljus, känner att jag harmonierar med adventssjärnornas sofistikerade skimmer i Vasastan-lägenheternas stora upplysta fönster. De andas svensk svalhet och man kan riktigt ana bergen av BR-leksaker inslagna paket som ligger där inne någonstans listigt gömda för klåfingriga små händer i väntan på hedersplatsen under 500 kronors granen. Glitter, nystrukna gardiner och "I'm dreaming of a white christmas".

Jag har visst snöat in på julbloggandet, men det kan inte hjälpas.

Ska aldrig mer handla julklappar eller andra saker för den delen på kortet, kreditkort får mig att tro att jag är gjord av pengar, måste anställa en privat ekonom. Åter återkommande teman.

Fortsätter att vårda mitt koffeinberoende och inom kort jobbar jag inom resebranschen. Puss!

The violet hour

Mitt rum doftar rosa utblommad hyacint hela natten igenom och därefter formas mina drömmar. Vill nynna "En sockerbagare" till ljudet av barnskratt och bubblande knäck i resten av mitt liv.

November, vadå?

Ögonlock som faller igen 20:28.

Fyra dagar kvar till jul bla bla bla och godjulandet har redan börjat gå mig på nerverna.

Hemma.

Something happened

Hej!

Det börjar alltså dra ihop sig, dags för sammanfattning 2007. En överblick av året har blivit ett måste, att förklara en tidsepok med de mest träffande orden är varje skribents största julklappsdröm. För vem vill inte få till den där "haha, ja just precis sådär var det!" känslan i sin text, fullspäckad med adjektiv i tiden. Jag har läst listor i mängder, "de här låtarna lyssnade vi på" "här dansade vi oss svettiga" "dessa världshändelser brydde vi våra hjärnor med" mm mm, i en enda salig röra. Och jag rannsakar mitt inre och försöker hitta orden som förklarar just MITT 2007.

Men det finns så mycket att säga att det inte blir någonting, och just i det finns nog nyckeln till det essentiella detta år, i vakuumet mellan allt och inget.

Fortsättning lär följa.

Sometimes I still feel the bruise

Är helt insnöad på Most valuable players - vars två nya låtar är beroendeframkallande och bara fullkomligt adorable!!

Gillar dessutom Testbild! (lyssna fler gånger än en!) Och en kille som heter Mats Looström vars musik jag först var nära att klassa som "ännu en myspacaresingasongwriter" i mängden men efter att ha läst hans fina influenser-lista så stannade jag upp och upptäckte ett mjukt klingande sound som svävar iväg på ett alldeles särskilt tilltalande sätt. "To fall with colloseum" påminner mig om någonting som jag verkligen inte kan komma på vad det kan vara...

Idag har jag suckat åt tanter som ger en onda ögat pågrund av pappersmuggar, fnittrat för mig själv lagom mycket till ett alldeles lagom nummer av nöjesguiden, tröttnat på Christian Kjellvander och ätit kakor druckit té och druckit kaffe och druckit té och ätit kakor igen, och nu börjar jag bli lite sömnig och ska bara sitta framför datorn en liten stund till innan jag somnar in för att imorgon vakna och städa rummet och peppa inför tisdag.

Jag och maskindels och kylskåpsmännsikor. Spännande.

http://www.myspace.com/mvpmvp
http://www.myspace.com/testbildsweden
http://www.myspace.com/matsloostrom

Saturday

Oberäknerlig Impulsiv Spontanitet. Min nya melodi kanske?

Det är rörande när ens familjemedlemmar oroligt tittar på en för att de inte gjort tillräckligt med hallon&kiwi smoothie eftersom de inte visste att man skule komma hem till frukost. Det känns fint när någon bryr sig om en sådan liten trivialitet, det är småsakerna som värmer.


"...of the evening in the darkness and the rain
the christmas lights were far down stream
the wind so lonely and unreal..."

"Its Saturday, the evening's come
the football crowds have all gone home
but still behind this window I look on
december's leaves so slowly fall
to cars that break the evening's pall..."


Ny fråga: ska jag börja plugga psykologi?

Ska fundera på det medan jag målar en julklappstavla eller två.

More than this

Iskylan är numera ett faktum och betyder förjämnan skakande knäskålar, röda fingrar och spruckna läppar. Stockholm, Stockholm stad i världen, var har du tagit vägen för mig? Är min kärlek påväg att svalna eller är det rastlöshet och rotlöshet som gör det? Kanske en paus nu och sedan komma tillbaka till timmeslånga promenader över Bellevue och kring Brunnsviken, när våren börjar nalkas.

Frågor: När ska jag sluta köpa öl för mina sista julklappspengar? När ska jag sluta sprida mina käraste saker för vinden runt omkring i denna värld, och när kommer jag finna början på vägen mot ett meningsfullt liv?

När ska jag ha råd att betala de ynka 60 kronorna som Grön Ungdom kräver för sitt medlemsskap och när ska jag få reda på om dessa slantar verkligen är värda att betalas in?

- Matdags! (Matbloggandet är föresten underskattat, måste börja med det strax såhär i upptrappningen till det nya året.) Önska mig lycka till!

London calling

Igår var det lite av att återuppleva midsommartiden 2007s eufori.

Verkligen en av de finaste tiderna i mitt liv.

Jag är tydligen en konsult fast jag knappt vet vad en konsult är.

A month ago och det känns nog inte som en så stor grej trots allt.

................................................................................................

Men jag har sällan så bra koll på saker, allra minst på mig själv.

Champange påminner mig om studentens lyckliga dagar, vitabergsparken och en påflugen homosexuell hemlös från Berlin.

Och en ganska rolig incident hemma hos Stephanie igår kväll när någon ganska oväntat knackade på fönstret, haha!

Heart in a cage

Jag och Åsa är hemma hos Åsa och dricker kaffelatte och äter goda hembakade kakor. Det är så mysigt, den här tiden kommer jag nog se tillbaka på med en viss nostalgi, trots allt. Trots att det är den konstigaste tiden i våra liv, egentligen. Det är alltid så mysigt hemma hos Åsa, därför är detta inlägg en hyllning till henne och hennes hem. Tack Åsa för att du finns! :)

Idag är kanske den sista slackerdagen på länge, det är lite sorgligt. Jag måste liksom ta till vara på den och vara så mycket slacker som bara möjligt, dvs inte göra NÅGONTING! Men jag tycker att jag är värd det ändå, förjag har skaffat seriöst jobb på bara en och enhalv timme, och om jag inte något drastiskt händer kommer ett litet anställningavtal i mailboxen kanske redan imorgon!

Åsa fick Sally Shapiro CDn i brevlådan idag också! Grattis!

Nu lysnar vi på en mapp med titeln "festhösten 2005" Låtblandningen ser ut såhär:

Håkan Hellström, The Strokes, Mando Diao, Artic Monkeys, The Subways, Babyshambles, ebba grön, the ramones, the smiths, TTA, Blondie mm mm. Jag hade glömt att vi var så coola, och framförallt så rock! Annars var det någon som sade att jag såg ut att ha lyssnat på twee i hela mitt liv, men skenet bedrar, haha.



05

when morning comes to town

Lyssnade på den här låten hela förra hösten och började tänka på den helt plötsligt.

"I'll lose some sales and my boss won't be happy,

but I can't stop listening to the sound

of two soft voices

blended in perfection

from the reels of this record that I've found.

Every day there's a boy in the mirror asking me...

What are you doing here?

Finding all my previous motives

growing increasingly unclear.

I've traveled far and I've burned all the bridges

I believed as soon as I hit land

all the other options held before me,

would wither in the light of my plan.

So I'll lose some sales and my boss won't be happy,

but there's only one thing on my mind

searching boxes underneath the counter,

on a chance that on a tape I'd find...

a song for someone who needs somewhere to long for.

Homesick.

Because I no longer know where home is."

spring and by summer

Ville bara säga att min intution aldrig är att lita på, andras kan vara det, men min magkänsla brukar inte betyda någonting. Att lära sig utav.

Igår var jag glad hela dagen, jobbade 12-20 i perfekt harmoni med levande ljus, kaffe lattes, whitest boy alive och the shins på repeat.

Lördagsnätterna är inte vad de en gång var och bra är väl det egentligen, men mitt liv har ju altid gått i glorifierandet av det förgågnas tecken.

Idag är det vinter och det är fint när solen reflekteras i svarta plåttak så att de ser ut som blanka genomskinliga speglar där uppe i luften.

Satte på mig vantar, gick till biblioteket, köpte månadskort, skickade en CV. Efter att jag druckit kaffe och tagit slut på filmen så väntar saltsjöbanan.

Ville bara säga att jag tänker på England, landsbyggden i sann stolthet och fördom anda och så London. Väntar.

Interlude

På senaste tiden har jag tänkt en hel del på platåskor, hårmascara och S club 7. Jag älskade S club 7 en gång i tiden, nästan lika mycket som jag älskade raderna av glitz och glam nagellack i färgordning på Åhlens, och upplevelsen av att hitta ett genomskinligt nagellack med stjärnor i alla regnbågens färger i. Men inget slår dock min kärlek jag hade till första sagan om ringen filmen i sjunde klass, ingenting kan väl mäta sig mot tårarna som sipprade fram när jag såg den på bio för tredje gången. Kom även att tänka på min första efterfest, det var med "by heart" efter att de spelat på dieselverkstan, fullt av fjortonåriga tjejer med sneluggar och stjärnor i ögonvrårna, ja vi gick ju i tian (ettan) förstås. På efterfesten spelades det kort till klockan halv ett kanske, sedan gick alla hem. Det var jättekul och jag tror att vi alla blev lite kära i ngn basist.

Lyssnar på the Mary Onettes och tänker på klubb ace efter förra novemberfesten och en ovanligt tråkig efterfest i Örnsberg. Tiden då jag med dåligt samvete lämnade Stephanie och Siri hemma för att de ännu inte fyllt år.

Nej nu ska jag sluta tänka tillbaka och tänka framåt, ikväll vet jag inte riktigt vad som händer, det står mellan att socialisera med halvt bekanta människor eller att dansa hela natten lång på electroklubb...

Har målat röda rosor i aquarell, känns waldorf men ändå kreativt. Jag målade iallafall någonting!

Jag minns också när det här var finaste färgen och Siri hade både piratbyxor och matchande t-shirt med STAR-tryck i underbart ljuslila! Jag var fruktansvärt avundsjuk!!! Slut.

november starlings

En natt i maj. "dancing the sorrows away"

Jag har börjat vakna på nätterna med känslan av att hjälp, nu har det hänt något som jag snarast måste uppdatera mig om. Sätter på mobilen, ingenting, sätter på datorn, ingenting, befinner mig i någon sorts halvvaken ångest i en timme då jag vandrar mellan kylskåpet och sängen. Ingenting hjälper, det måste gå över av sig självt innan jag kan somna igen. På morgonen är allt som vanligt...

Kanske ska vikka som fotolärare. Känns vuxet och seriöst.

picadilly night bus

vintern

Lyssnar på fin lättsam pop med the Icicles som får mig att tänka på camera obscura, the pipettes, 16 år, sommar och festival. Lite lagom trevligt i ett novembersverige som uppenbarligen snart vill göra oss den fina gesten att ge vika för förhoppningar om ett mer snöigt och välkomnande december. Den värmande och lockande lussebullsdoften som berör ens sinnen varje gång man går upp eller ner i brommaplans förövrigt så intetsägande trappuppgång bidrar till att förstärka snartärdetjulkänslan. "Vinden susar i advent" med Action Biker passar också in som ett vykort med en bild av blåkall snö i skenet av gatlyktor i en enslig förort någonstans långt ute på tunnelbanelinjen.

"The Dreamers" http://www.myspace.com/thedreamersspace så flyktigt, så försiktigt och så...drömskt. Som en svartvit 40 tals film full av vackra och olyckliga kärlekshistorier, sådant som flickorna alltid satt och snyftade åt med vita näsdukarna i händerna. Musik att somna och vakna till, långt bort från vardag och verklighet, varje morgon och varje kväll. Stråkar gör mig gråtmild, fast på ett bra sätt. Godnatt.

when the party ends

Det är någonting med sushi som måste göra någonting med kroppens endorfiner, man blir på ett sådant fantastiskt humör helt enkelt. Det är som att ha ätit stora mängder choklad minus illamåendet. Livet är så bra, glädje utan att veta anledningen till glädjen måste vara den bästa glädjen för då kan man inte komma på någon anledning till att man någonsin inte skulle vara glad. Idag har jag varit ganska produktiv och skrivit fyra låttexter på svenska. Sedan har jag och Åsa testat lite skyssta beats på hennes keyboard, ibland lät det helt okej, för det mesta lät det förjävligt, men kul var det, extremt nyskapande. Nästa gång jag kommer hem till henne så ska vi våga oss på espressomaskinen.

Upptäckte just att staurday looks good to me har gjort nya låtar, och jag som helt glömt bort dem, mitt favoritband på emmaboda 05. Nu ska jag lyssna in mig på deras myspace.

trevlig helg.

Don't stop (thinking about tomorrow)

Efter några veckor i mitt liv, präglade av dekadens, rotlöshet, rastlöshet och allmänt tvivel på vem jag är, vad världen vill mig och vad jag vill världen hade jag tänkt påbörja projekt "styra upp saker och ting igen". Jag har ärligt talat inte riktigt känt igen mig själv på senaste och det känns inte alls bra. Alla talar om denna "mellanfas" och den har väl visserligen fört med sig både gott och ont, men nu så måste den ta slut. Jag spånar på några olika alternativ för den såkallade framtiden och snart, mycket snart måste jag ha valt riktning.

Från och med nu ska jag sluta med:

Använda pengar jag fåt av mina föräldrar i gott uppsåt till fel saker.
Sitta framför datorn som en idiot var och varannan timme och inte göra någonting. (det borde myntas ett nytt uttryck för detta elände som liksom är värre än ordet slösurfande.)
Sluta skjuta upp formella oundvikligheter till sista sekund.

Och framför allt! Aldrig , aldrig mer: snubbla i babatrappan. :(

trying something new

Att hela tiden analysera sina destruktiva mönster kan bli ett destruktivt mönster i sig och att hela tiden försöka bryta upp onda cirklar blir lätt en ny ond cirkel.

Haha, där fick jag till det.

Lyssnar på:

Mattias and the everyday mistakes - Hours on the sofa

The bridal shop - bay the moon

och så en massa the stone roses för de är liksom ganska nyupptäckta för mig konstigt nog.

Får väl ta och lägga till:

Elenette - ge mig något att skylla på

Detta skrev jag när jag kom hem från arbetsförmedlingen idag, får väl erkänna att jag var lite bitter:

Arbetsförmedlingen: grå, klinisk och talar om för alla att här har du inget mer än det allra nödvändigaste att hämta. Funktionalitet helt utan kreativitet, lagom vänlig personal vars kontor tydligt visar vad du är här för att göra. Möts med frasen ”det är bra, drömmar ska man alltid ha” ett vänligt leende utan någon gnista som når upp till ögonen. Jag ser ingen färg, inte heller någon estetik, ett diplom intygar att handledaren genomgått grundutbildningen för arbetsförmedlingens handläggare. Klart, informativt och prydligt.

Kring tre bord sitter människor vid varsin dator med anvisningen ”registrera dig här innan du tar en nummerlapp”, effektivitet framförallt, ingen tid får gå förlorad, fler människor i jobb är en av regeringens högsta prioriteringar just nu de vet vi alla.

Vällingby: ABC stadens utopi,. här kan du göra allt i ett, dricka kaffe, köpa kläder, handla frukostflingor, skaffa jobb. Bostaden ligger med centrum runt hörnet och barnen har dagis och lekpark inom tre minuters gångavstånd, varför klippa sig någon annanstans än hos den lokala frisören, varför köpa gåbortbuketten någon annanstans än hos floristen i trappuppgången bredvid? Bli förälskad i gatuköksbiträdet, vänsterprassla med grannen som tar samma joggingrunda som du 07:30 varje vardagsmorgon, köp födelsedagshamstern till barnbarnet i djuraffären där förskolelärarens dotter gör praktik. Varför inte gifta sig i Vällingbys församling, gå på bio varannan fredag på biografen fontänen bredvid kyrkan!?

Tunnelbanan är så smidig, den tar oss vart vi vill och vi har ju så nära till allt. Livet är livet, livet skall vara svårt ibland, men det finns dagar då solen ler och blåsipporna skrattar i backen. Det finns dagar då ryggen värker och hjärtat gör ont, men ingenting säger att det inte kommer att gå över. Vi har fem veckors lagstadgad semester och Sveriges sommar erbjuder grönska och lättja. Håller inte ekonomin till en vecka utomlands så finns plaskdammen nära till hands. Då och då packas picnic- korgen och det går att cykla ner till Kanaan badet!

Det kan finnas romantik i det lilla, vi kan finna oss i vardagens lunk, det är svårt att engagera sig i de stora sammanhangen, det är sådant man drömmer om som ung. Det är bra att kvinnan på arbetsförmedlingen inte förnekar att man ska ha drömmar, hon har ju genomgått utbildningen och fått lära sig att det är bra att låta ungdomarnas sinnen vara fria ett tag, innan verkligheten knackar dem på axeln.

Entusiasm är dock inget man får extra betalt för.

never content

Kom att tänka på hur man hela tiden influerar/influeras av sina vänner och varför man nästan alltid fastnar för samma saker. Det är nästan alltid just den jackan på H&M som alla ska ha, eller så är det en bok man läst och av någon anledning har man fastnat för precis samma stycke och finner just det extraordinärt. Fenomenet har ju såklart att göra med att man hela tiden formas/umgås i en liknande miljö och därför ofta utvecklas i samma riktning, men ibland kan det vara lite utröttande,. man känner sig lätt så oorginell. Det är nästan skönt då man tycker lite olika så att det finns någon sorts motsättning iallafall. Fast oftast är det trevligt såklart, det är alltid fint när man samstämmigt med drömmande blickar kan utbrista i ett "Det var ju verkligen heeelt fantaastiskt...".

Just nu lyssnar jag på "Jackie Jackie (spend this winter with me)" (Sally shapiro) liksom mina vänner, ja. Både jag och Åsa har fastnat för "Åh Karolin" som finns att lyssna på på the honeydrips myspace bara för att den är så fin, dum och banal och just därför ganska genialisk. Det känns som någon sorts extra smörig vapnetpop med lite folkmusikskänsla i, så himla gulligt! "trying something new" är inte dålig den heller, gillar särskilt det hisnande bakrundssoundet.

Dessutom finns det en låt som är något av ett musikalsikt mästerverk, hade jag nu fått välja på att ha skrivit en enda låt i hela mitt liv så hade jag nog valt att skriva just den!

Dreams

HEMMA I ANTIBES

Vill tillbaka så mycket och iväg och ändå stannar man bara här.

Någonting säger mig att det är dags att sluta leka svår och 14 år och citera låttexter hela tiden. Igår gjorde jag en lista på saker jag borde göra, någon sade då till mig att göra en lista på saker som jag verkligen vill göra, säkert i terapeutiskt syfte, det brukar ju heta att man ska försöka lyssna på sina känslor och så att säga följa sitt hjärta. Men listan för det jag verkligen känner för att göra skiljer sig så mycket från det jag borde göra att jag bestämde mig att strunta i dem båda två.

Någonting annat säger mig at tjag borde sluta att skriva om mig själv hela tiden, det kan bli ganska pinsamt i längden.

Silently

1.

She says how nothing's really the matter
And, as he moves towards her
Don't be kind, you'll only make me cry

Now he's holding her in his arms
Tears are streaming from her eyes
She's sorry she gave him no second chance
He says that she need not apologize
You're not to blame, the fault's all mine

They both know how there's going to be no happy ending
And they both know how probably there will be no finding
The like of their love again
The like of their love again
Then she says how she misses him
And it's all too sad
Made for each other
But not made to last

He's not crying like she's worried he is
Only dying over this
How did it ever get so bad
They'd end up here
Unable to get back
Find their way back

2.

holding you in the morning
listening to the rhythm of your breathing
feeling such a need
you're everything to me

don't worry what people say
let them gossip, let them guess
no one should feel guilty
for finding happiness

we're so fragile at times
now there's no kissing goodnight
back to back, lying awake
instead of putting things right

when silence falls between us
all we do is miss each other
when the touch of lightness leaves us
all we feel's a lack of shelter

but you're not going to lose me
I'm not going anywhere
this is not the beginning of the end

feeling your fingers on me
skin touching skin
if a defense is what we need
look no further than what we're feeling

when I'm thinking of you
I hope that you can feel it
don't worry what people say
let them guess, let them gossip

but you're not going to lose me
I'm not going anywhere
this is not the beginning of the end

holding you in the morning
listening to the rhythm of your breathing

fools gold

Det var så roligt igår, älskar känslan av att gå för sig själv och plötsligt börja flina dumt åt någon underhållande replik någon uttalat. Ibland är det så skönt att vandra hem klockan halv fem och inte ha några jobbiga tankar på saker man borde sagt eller inte borde sagt utan mest bara gå och analysera och spekulera utan att lida några särskilda personliga kval. Efter att ha upplevat, och även genomlevat den värsta babakön i mannaminne (hysterin var total, särkilt då en kille som upplyste oss alla om att han minsann vägde "90 pannor" lackade ur totalt och börjad hoppa/kasta sig fram och tillbaka och bokstavligen mangla ned alla livrädda individer omkring honom, bla jag som var tvugna att trycka in oss i trappuppgången i ren panik...) var man bara tvungen att inte ha alltför tråkigt och det kändes t om onödigt att dricka något alkoholhaltigt.

Apropå den första raden i inlägget: Till Den Svensktalande Valencianaren:
Jag: "Sorry, do you know the english word for pigg?
DSV: WHAT!?!
Jag: ehm, I don't mean like eh, "gris", you know the swedish word for pig is gris!?
DSV: "..."

Aja, det var roligt när det hände i praktiken, iallafall det roligaste en kväll i regn och oavbrutet solförmörkelseprat. Är förövrigt rätt pepp, har lite planer på olika projekt som antagligen kommer att rinna ut i sanden som vanligt men vars realisering det är mycket roande att visualisera för sig själv.

Onsdagsmorgon mitt i allt är som det alltid är. Blev charmad av the beatles sämsta film igår på Rival. Vem kan låta bli att bli charmad liksom, dessutom delades det ut gratis öl, jordnötter och ölkorv... och Jack spelade alla help! låtarna om och om igen till hela sällskapets förtjusning.

Lyssnar på the tenth of always, har just ätit frukost och låter dagen bli som den blir. Med andra ord, som vanligt, kanske tom ska gå till baba ikväll. Haha.

what the world is waiting for

Téochbakelse väder, definitivt inte väder för att stappla runt med skavsår på hälarna. Kan inte stava längre, min svenskgrammatik och stavningstopp måste ha varit i tioelvaårsåldern. Håller på att fundera ut ett nytt recept på äppelpaj, inspirerat av Stephanie men med med lite extra finnes, snart är det dags att prova det tror jag...
Fann mitt paradis på beyond retro idag, helt otroligt att jag tidigare missat den affären trots att namnet är så bekant. Det fanns massor av fint vitt stickat med glittrande pärlemorspärlor på och vit spets och vita kuvertväskor... Lycka! Är såld på 20 tal, synd att jag inte hade förstått Prags valuta innan jag dömde ut priserna i art deco second hand affären där, tror att det var rätt billigt ändå. Jämfört. Just nu borde jag tänka mer på jobb än på kläder, men slackerlivet är alldeles för tilltalande för mitt eget bästa.

Teoriprov var det ja...

Sova tio timmar varje natt och äta rostbröd med honung jämt. :) Ska börja med madridlitteraturen snart.

waterfall

Dagen var ungefär såhär.

INDIGO

Sömnighet efter regn och sista omställning. Igâr slog det mig att det finns en framtid att tänka pa, vädret sköljde bort säkerheten, och det var som att Stockholm kom tillbaka tillsammans med kyla och ikeahostel tre natter för tidigt. Saknar, men ändâ inte, vet ju hur vanlighten kommer att tränga sig pa laskigt snabbt. Är rädd för alla oundvikliga beslut som mâste tas inom en allt för snar framtid.

Vill inte ta död pa nâgot av det som varit med fel ord.

Jackie Jackie

Hade hort talas om medelhavet, men tidigare trodde jag inte rikitgt pa att det var sant.

I'll be by your side

Tog roslagsbanan för att äta lunch hos kusiner och annan släkt, det var givande, pappa försökte lära sig att filma med sin nya filmkamera och när ordet tågluff nämndes fick de flesta av 60- talisterna i sällskpet något beslöjat i blicken och ville gärna dela med sig av sin ungdoms strapatser ute på Europas järnvägar. En liten uppdatering av vad människor gör som man inte har något annat band än blodsbandet till kan behövas någon gång om året.
- Trevligt!

Igår var det lite konstigt, att vara på en klubb och se alla händelseförloppen utifrån, se hur folk blir mer och mer berusade, dans till Smiths och Håkan, känna den kväljande svettlukten på electrogolvet, folks dimmiga flackande blickar kvart i tre, ja allt det där vanliga, men utan att själv vara en del i det. Som ett studiebesök man egentligen gärna kunde ha sluppit. En utekväll är så mycket finare med goda vänner vid sin sida och gärna med lite alkohol i kroppen. Men visst, ändå...
-Trevligt!

Nu är jag ganska trött, imorgon blir det hektiskt, ska försöka hinna med tvättstuga, shopping och fika, som sagt hektiskt men också,
-Trevligt!
....

Fast mitt hjärta är visst lite kluvet, tänker kanske för mycket på fel saker. Liksom ord och så.
Godnatt och adjö, nu lämnar jag äntligen datorn till förmån för lite Bodil Malmsten. Himla trevligt.

the first picture of you

SNYGGA!

I ren rastlöshet har jag inte så mycket för mig. Väntar på olika mail från olika släktingar i utlandet (syster i Finland och pappas kusin i Barcelona). Men de kommer aldrig, och jag vill att de ska komma nu! Om blondie hade skrivit "hanging on the telephone" idag så hade den hetat "hanging on the mailbox" eller något annat lika skrattretande...

Det känns verkligen inte som fredag idag, när mamma sade "fredagsmiddag" kändes det helfel. Måndag är det nya fredag tycker jag och jag är inte särskilt sugen på lax och vitt vin. Loggar frenetiskt in på mitt nordea konto och kollar saldot, nej det är oförändrat, inga barnvaktspengar ännu, mina föräldrar måste kanske bidra med pinsamt mycket respengar, ändå känns det som att jag ändå haft en del jobb, men som sagt den ekonomiska ådran saknas. Det enda positiva med kommande min 19 års dag måste väl vara att det är en ursäkt för att få lite pengar av föräldrar utan att behöva låna eller känna sig dum och osjälvständig. Började plötsligt lyssna på happydeadmen...

Imorgon ska jag söka till högskolan som en säkerhetsåtgärd, men jag vet inte vad som ska stå på första plats.

Men gud va kul, hejdå.

east side sound

Älskar höstens nyanser, älskar de friska brisarna som får grenarna att prassla så hemtrevligt i skyn. Tycker om att se på trädkronornas yttersta lager som färgats tegelröda, färgen som går igen i stadsbibliotekets trygga skepnad, men som snart kommer att vissna, falla av och täcka marken som ett tjockt lager odentifierbar, kletig massa, att trampa och halka runt i hela november månad.

Hyser en djup respekt för människor som inte tycker det är pinsamt med vädersnack. Finner människor som hyser samma kärlek till vår lilla stad som jag mycket fascinerande. Förundras över att någon fått samma känsla för röda bergen som jag. Stämmningen är nästan lite magisk där, jag tror att det har med tanken bakom byggandet av området att göra. En skatt att upptäcka bakom stadens puls, där småstad och storstad möts, där natur och trafikbuller går hand i hand, där jag skulle vilja se mina barn växa upp.

Idyllwild

"The shadow cast by long ago
Puts a lump within your throat
A girl whose favourite thing is snow
Snow and being alone
The ocean between us can’t
Take away the past
The ocean between us won’t
Take away the past"

Ni vet sådana där dagar som börjar så att man vill att de ska sluta med en gång. Imorse kände jag mig ofräsch, hade ont i huvudet och magen och varken duschen eller frukosten, bestående av bla toblerone och kaffelatte gjorde saken bättre. Jag trotsade min längtan efter att lägga mig i sängen med täcket över huvudet under resten av dagen men bestämde mig för att strunta i spegelbilden och göra något kulturellt istället. Höstluften vederkvickte genast mina sinnen och raskt promenerade jag mot mitt mål, moderna museet. På vägen blev jag stoppad av en superkäck söt blondin utanför souk gallerian, hon tyckte att jag hade en "jätte skön och cool stil" och ville därför att jag skulle fota mig, den med bäst stil kunde vinna kläder för 5000! Trots att jag är världens mest lättövertalade människa, de som känner mig vet... så kunde jag inte förmå mig att ställa mig inför en kamera i en galleria mitt på Drottninggatan, där tog det tog liksom stopp, trots pr-tricket så gjorde souktjejen min dag, medveten om min nya supercoola och sköna stil fortsatte jag vägen framåt.

Fotouställningen var över mina förväntningar trots att det var min mamma som hade tipsat mig. Vi har nämligen ofta ganska lik smak när det kommer till konst vilket är positivt när man har en bildlärare till mor. Lars Tunbjörks bilder skildrar den svenska vintern på ett brutalt och rätt ångestladdat sätt, skarp blixt, osmickrande vinklar, grå vardagstristess, snöslask och fylleorgier...

"Det är precis såhär det är, men jag kan inte riktigt smälta det" hörde jag en kille utbrista vid utgången, är själv mycket benägen att hålla med, i vilket fall till den första delen av frasen. För trots den bistra sidan av den svenska vintern som här exponeras genom blek hy, mörka ringar under ihåliga ögon, smuts, nakna trista förortslandskap mm så tycker jag mig ändå se en underliggande värme i det hela. Fotografen har ändå behållit en viss distans till sina motiv och det är det komplexa i den handlingen som får en att stanna upp och vilja titta en extra gång på varje fotografi. Tycker mig se en dubbelsidighet som visar att han använt kameran för att ändå kunna se en skönhet i objektens enkelhet. Jag fastnade särskilt för de största bilderna som hängde i ett eget rum och även några som inte fanns på väggarna men som fanns i utställningsboken man kunde bläddra i. Om ni besöker utställningen så rekommenderar jag att ta er tid och sitta vid bordet i mitten (i salen med gamla bilder av samma fotograf) och bläddra i böcker med kända fotografer han varit inspirerad av... Svårt att göra utställningen rättvisa med några futtiga ord, gå och se den istället.

Snälla någon, ge mig en kamera!!!

It's up to you

Typisk oaktiverad internetmorgon nr 2.

Vill hitta på något roligt idag men ingen tycks vara med på noterna. Lyssnar på några låtar som jag inte hört sedan i våras och plötsligt kändes allting uppochnerochalldelesförmycket...
Är för självupptagen för att läsa böcker, det går bara en halvtimme i taget. Ändå går jag regelbundet till biblioteket och lånar mer och mer, börjar bli kväljande. Försökte ta en promenad, hann gå några meter innan jag förstod att det var för kallt. Aja det finns inte så mycket mer att säga, DN var såklart ovanligt tunn bara för att jag hade tid att läsa, alla andra jobbar såklart bara för att jag är ledig.

Mer kaffe och lämna tillbaka en CD som jag inte lyssnat på.

at work and at home

Alltså Anna har nog rätt i att om jag skulle skriva en bok skulle den heta "skuggornas bländande vålnader" eller något annat lika osmakligt överdramatiskt. Men det har väl liksom lite varit min grej sedan jag var elva- tolv och skrev böcker i klassisk hyperromantisk kulla-gulla anda.

Jag och Siri är iallafall överrens om årets bästa köp (nästan) TWIGS cd med åtta låtar för bara 40 kr. Tänk om jag skulle börja köpa musik!

Typisk oaktiverad internet morgon...

Kan inte riktigt släppa faktumet att min älskade fjällräven inte längre finns i min ägo, men det är lite uttjatat vid det här laget. Men jag har liksom haft den varje vår och höst sedan jag var fjorton så jag tillåter mig själv att vara lite ömklig och ta det ganska hårt. Nu vill jag ha en ny, helst marinblå.

Det där med tidsbundna klädesplagg är förresten rätt intressant... typ kinaskorna, halternecklinnet, stretchjeans med fickor på sidorna, jazzbyxor, fiskarmössa (!) mm mm.

Hjälp, nu kommer jag försent till jobbet.

Expectations

”I vanlighetens namn drömde det förflutna om att klassificera framtiden. Stumt, melankoliskt och taktsäkert, men trots knivskarp precision blev uppgiften ogjord. Det fanns alldeles för mycket material att hämta ifrån, någon plockade ihop, och sedan isär, men det spelade ingen roll. För varje fiber behövde analyseras, kategoriseras, granskas i detalj, vilket var för mycket för de procenten som redan var utredda. Så det förflutna fick nöja sig med en bit i taget och denna bit kallar vi för nuet. Nuet är alltid en tugga från det som varit på det som komma skall. Och det visar sig framför våra ögon bit för bit. Likt världens mest spännande och mångfaldiga långfilm spelas livet upp framför våra ögon. Men slutet kan aldrig anas, nyanserna aldrig mätas och känslorna aldrig riktigt förstås, då vi aldrig når helheten.
Gränslandet förför oss en bit i taget. Vilket också äro tjusningen med livet, ovetskapen?”

En textbit som jag hittade i en överbliven mapp någonstans i mina osorterade dokument för ett tag sedan...

Titeln på detta inlägg är tillägnad gentle touchs fina spelning på pop dakar igår.

Någon mer än jag som lade märke till himelen denna kväll? Overklig som en tavla.

the tenth of always

Jag tvättar fönster och har tvättstugan. I eftermiddag ska jag hämta på dagis, köra vagnen, värma fiskgratäng i mcrovågsugn och leka utflykt. Ikväll kanske jag ska gå på konsert på petsounds där twig spelar. Om jag orkar.

Kan inte slita mig från den låt av trembling blue stars vars rubrik detta inlägg har... Det är därför jag inte sticker till konsum och köper tvättmedel utan dröjer mig kvar i värmen. Framför datorn. Det känns så konstigt nuförtiden då man inte träffar sina vänner varje dag, det känns tomt och lite sorgligt, men det är väl sådant man vänjer sig vid?

Real life version

Hallå blogg, har hållit dig lite mer uppdaterad på senaste, kan bero på brist på upptagenhet.

Idag smsade jag en massa folk som jag ville äta lunch med, men ingen hade tid eller orkade åka in till stan för att underhålla mig två timmar av total sysslolöshet. Så det blev att underhålla mig själv då, åt italiensk pastasallad och drack Arlas islatte i vanadislunden omgiven av soldyrkande medelålderspar och ackompanjerad av ljudet av badande vanadisbarn. Ett mycket hemtrevligt ljud, för jag påminns själv om lyckan som är förknippad med det badet. Att åka rutcshelkanan som är formad som en schweizerost (den måste väl finnas kvar!?) var det närmaste en religiös upplevelse. Fortsatte sedan ner till slussen och gick in i den omtalade (?) internetbutiken american apparel som tydligen just öppnat på götgatan. Tyckte att stämmningen var lite märklig och kläderna likaså, men de hade två himla snygga klänningar som jag gärna hade köpt om min plånbok tillät mig att lägga 300 spänn på två bitar ihopsytt trikåtyg. Det gör den inte, det är t.o.m hål i den och jag har inte råd att köpa ny.

Igår var det trevligt men det kunde varit trevligare ... å andra sidan hade det också kunnat vara mycket otrevligare.

Låg vaken och såg solen stiga upp bakom norra reals parkeringshus.

Är sömnig men glad för jag har fått lite mer jobb nu. Längtar, längtar, längtar till Berlin, ett av våra inte särsklit otippade resmål, men varför inte göra som alla andra när så många andra också gör det.

Autumn Song for Charlotte Green

SAKNAR DETTA

Nu är det mörkt om kvällarna och jag börjar minnas att det finns en vinter och att vi just har haft en sommar.

Augustimelankoli känns som helt okej ändå.

breakdown

Mina hobbies just nu:

läsa om billiga hostels i Berlin
lyssna på melankolisk musik från tidigt 90 tal.
drömma om london
drömma om egen lägenhet
sova för mycket
rita av klatschiga affischer från 50-talet
äta (är alltid min hobby)
kolla min hotmail
och kolla min hotmail igen.

och inte så mycket mer.

Truly Madly Deeply

Hej, veckorna fortsätter att gå. Igår var det festligt och det började med iskallt vin och Bowie på vinyl, fortsatte med leila k och en tokig partyhatt och slutade med lite för full, springa runt och ringa samtal om olika efterfester och plötsligt sitta på sista tunnelbanan hem. Inget extraordinärt men roligt, faktiskt!

Fortsätter på spåret northern picture library, sarah records har frälst mig, visserligen många år för sent men "bättre sent än aldrig" för att nyttja ett mycket användbart ordspråk. The field mice och radio dept förgyllde mina soliga dagar som kroppsarbetare på skolan och när jag somnade på stranden i sandviks hamn och brände ryggen och halva ansiktet. Nu ska northern picture få följa mig denna höst precis som the whitest boy alive och camera obscura förra hösten, åh jag skulle inte kunna leva utan DC...

Snart ska jag på kräftskiva utan kräftor men med en massa klasskamrater som jag inte träffat på länge vilket ska bli mycket trevligt. Vad som händer i veckan vet ingen, typiskt att allt ska vara centrerat till helgerna, är trippelbokad till jobb och utgångar och barnvaktsmöten och allt vad det är men under vardagarna finns ingenting att göra. Jo jag kan läsa och det är visserligen värt allt, jag har så mycket att ta igen efter mer än ett år av försummad läsning.

Förresten, dagens! (windows Live Today) :

Smaka på nya Kent Var först med att ha nya Kent-singeln "Ingenting" som ringsignal.

Vem var det som sade att indien är död? :)

A place of brilliant skies

Jävla ångestdag. Jag har gjort allt som står i min makt för att må bättre men det verkar vara hopplöst, har försökt rita, men allt blir bara hurtigt och banalt och ser precis likadant ut som det gjorde i åttan. Jag har försökt läsa, en novell i en novellsamling "ett enkelt hjärta" av Gustave Flaubert som visserligen var ganska givande men som bara gav mig mer ångest. Jag har försökt renovera en stol men när jag målade så blev det bara rinnmärken och jag gav upp. Ett tag gick orange juice- rip it up på repeat, det fick mig på bättre humör, men efter en kvart eller så tröttnade jag tom på den... Nu lyssnar jag på northern picture library, det är väldigt vackert men gör mig knappast på bättre humör. Jag får ångest av att göra saker och jag får ångest av att göra ingenting alls och jag vill verkligen inte jobba men ännu mindre sitta framför en datorskärm och odla mina dåliga sidor.

åh, som att någon någonsin skulle bry sig.

Sunflower

Har promenerat med Stephanie, diskuterat hur enkelt det är att bara bry sig om ytliga ting. Att trots att man är medveten om det så vill man hemskt gärna vara kvar i det. Helt svepa in sig i tankar om kläder, klubbar, internet, ytliga relationer hit och dit... önska sig pengar och lägenhet i vasastan eller på söder, saker, saker, saker, alla dessa saker.

Och om hur det är att inte ha en fast punkt i livet längre, som att sväva fritt, det kanske kan liknas vid känslan av det här nya trendiga hälsobadet, floating tror jag att det kallas, man ligger tydligen i något slags vakuum och flyter runt i saltvatten i någon timma, sedan ska man vara fri från stress och ångest för ett tag, antagligen har jag läst om det i något klatschigt gratismagasin som jag hittat på något fik någonstans... Fast att inte riktigt veta vad man ska göra på dagarna är väl inte direkt hälsomsamt, men det är ändå en frihetskänsla som är rätt tilltalande.

Nu för tiden har jag så läskigt mycket tid till att klicka mig runt på myspace att jag allt oftare hittar ny musik som jag verkligen tycker om. Dagens nyfunna band (för mig alltså):

http://www.myspace.com/lefuturpompiste &

http://www.myspace.com/twigsweden

musik som gör mig glad.

hard to live (in the city)

Nostalgilyssnar på Abert Hammond jr, skivan som gick på repeat hela hösten, ganska trevligt men jag ser inte riktigt det där som jag tyckte var så fanstastikt med den längre, antagligen sönderlyssnat helt enkelt. Däremot så har jag återupptäckt det franska bandet Air som jag laddade ned för ca två år sedan men som jag aldrig lyssnade in mig på. Vissa stycken är verkligen ganska så fantstiska!

Gårdagen var strålande jag var på mitt bästa humör hela tiden och förstår faktiskt inte varför jag plötsligt bara mådde dåligt och ville gå hem, men ja, promenader på karlavägen brukar ju bli ganska spektakulära...

Sammanfattning:

Anna säger:
jepp :) trädgården är det bästa sen skivat bröd!

just a dream away

Håller på att rensa ut saker, ja jag har iallafall börjat. Gudars vad man hittar mycket smått och gott i sina gömmor, sådant som man i all hast slängt undan för att man inte haft hjärta att slänga det för stunden som nu dyker upp ur byrålådornas allra mörkaste gömmor. Vad det är svårt att bestämma sig för vad man ska göra av prylarna, åh det är hjärtslitande att slänga en endaste pinal, vem vet, någon dag kommer man kanske förbanna sig för att man inte behöll just den.

På vägen fastnar man i gamla tankar, tidsperioder man för länge sedan glömt och gått igenom, det är tyger som man skulle ha sytt kläder av, gitarrnoter, fotografier, garner, pärlor, påbörjade serietidningar, skissblock, aquarellfärger mm mm och allting är så jobbigt oavslutat att jag helst skulle vilja slänga ut allting och bara börja på nytt. Gick även igenom diverse "blandade texter" som ligger lite här och var i min dator, en massa ord som jag aldrig vet när de ska användas och som bara ligger där formade i meningar som aldrig någon kommer att läsa och som jag själv knappast kommmer att ha någon behållning av i framtiden. Ändå får nästan allt vara kvar, jag är alldeles för blödig, frågan är hur min bostad kommer att se ut när jag är 45.
Bävar inför tanken.

Impossible

Med shorts och solbrillor och långholmen överfyllt med soldyrkande turister hälsar Stockholm mig välkommen.

Tycker lite synd om min blogg som numera är ganska förbisedd, den måste känna sig ganska oälskad men det ska jag försöka råda bot på. Bara jag får lite mer tankar som jag har lust att dela med mig av.

far far away

Internet var mycket tråkigare än jag mindes det, stannar så gärna borta från allt en månad till eller så. Att vara iväg från allt är så befriande... Att inte behöva prestera och inte behöva vara social och träffa människor man inte orkar träffa. Vill aldrig jobba igen.

Holiday

Undra om jag kan kalla detta för min första semester!? Min kropp är totalt utmattad och vill bara vila på en somrig strand.

Glass, saltvatten, böcker, tältshopar, bryggor, sand mellan tårna , sol, sol, sol...

och så festival förstås.

Empty town

Jag litar inte på att livet i Stockholm kommer att fortsätta när jag inte är här.

Några små futtiga jobbdagar till och sen är det jag som shejkar loss med Peter Siepen som DJ på leifs lounge, klubben lär heta fiesta! Vem vet, man kanske tar en sväng in på pepes bodega också, om man inte nöjer sig med att glida runt i båstads hamn och kollar in de fräna båtfesterna man hört talas om, Fredrik Ljungberg eller någon annan läckerbit kanske dyker upp :)

Men jag kommer att sakna alla som är kvar i staden. Och att jag missar cats on fire på landet den 20 juli, attans!

downhill

kär i musik:

http://www.myspace.com/daysswe

LOVE, love, LOVE, love

rysningar.

bloggar så mycket för att jag har behov av att ta vägen någonstans.

You really got me

Jag har ritat två nya bilder. Jag äter mörkchoklad med chilismak och lyssnar på kinks. Jag är sommarförkyld och det är tydligen den segaste typen av förkylning. Blä, snart drar jag ut och dricker rödvin i regnet. typ.

Heart

Jag ärså trött men det känns för tidigt för att sova...

Undrar i mitt stilla sinne när jag ska sluta haka upp mig på människor jag inte ens känner.

gud, gud, gud...

Jag lär mig aldrig.

PS. länge sedan jag lyssnade på biker boy, och jag som ändå döpt min blogg efter en låt av honom. Ett musikalskt fenomen icke att förglömma. DS.

www.myspace.com/bikerboymusic

My generation

Vi tog pendeltåget ut till Huddinge och bestämde oss för att midsommarafton bara hade varit den stillsamma förfesten och att det riktiga firandet skulle infalla på midsommardagen. Och så blev också fallet. Så idag är det bakisdag, sitta framför datorn och besöka coop forum... Och försöka glömma att "sommarlovet" nu kommer att ta en mer seriös vändning med jobb och förpliktelser. Alltså inget mera folkölande don simon drickande på ett bra tag nu då ra...

Eller juste, onsdag :)

Cherry blossom girl

Titeln tillägnar jag alla som ännu inte lyssnat på kanske världens vackraste låt? Gå in på www.myspace.com/fireflies. Lyssna även på "les belles etoiles" jag vet inte vad det betyder, men tonerna säger liksom allt.

Glad Midsommar!

Echo of last summer

Min självkänsla är ganska så sårad då jag blev totalt utklassad i barngenispelet. Jag trodde att det skulle vara min starka sida, och egentligen vet jag ju att en tyrolare inte är en båt.

Klösmärket i mitt ben från Annas oftast kärleksfulla katt Filur verkar inte vilja läka, det är fortfarande rött och svullet och jag börjar bli lite rädd att jag fått någon farlig infektion, typ stelkramp.

Min plånbok är väldigt tom och jag kan inte ta mig någonstans dit fötterna inte kan leda mig. Vilken tur att vår stad ändå inte är särskilt stor, synd bara att jag heller inte kan kontakta någon per telefon, mitt saldo är 0.99 kr. Det är alltså upp till folk om de vill ha kontakt med mig...

Det regnar ute och jag vet inte om jag äger något paraply, det jag köpte på Hola! i Barcelona är nog redan trasigt.

Känner mig dum för att jag kommer missa något så stort som rip it up i Säffle. Jag lovar att alla kommer att prata om det resten av mitt liv, mina barn kommer att titta storögt och förebrående fråga hur jag kunde missa en sådan chans, nästan lika mycket som jag förebrår min far för att han gjort sig av med alla sina Beatles LPs. Men jag kan inte mista ännu en 1000 lapp i min reskassa dessutom hatar jag att ta ledigt från saker. Mest av bekvämliga skäl.

Har börjat drömma om Paris och Madrid. Hur vi kommer ligga i våra hängmattor på olika platser i Europa och skratta åt livet...

Free as a bird

gul och blå tider (2004) (gullig bild...)

Jag har inte börjat göra så mycket ännu. Dagarna sveper förbi, snart blir juni juli, högsommar slutar i emmabodafestivalen, Augusti. Och sedan, hösten?

Jag kan inte riktigt bestämma mig för saker och ting. Nej, inte särskilt förvånande och säkert helt normalt. Nu ska vi bara landa och komma ner på jorden. Och jag gillar tillståndet "att inte ha någon aning", är trött på tillståndet "allt är likadant". Snart ska jag jobba nästan 16 dagar i sträck. Det blir i minst sagt något att bita i.

Longing for Midsommar.

Floater

Somar, sommar, sommar.

yesterday

Luftballongskvällar, barndomsdrömmar, för all tid förlorad i sagans värld. Att det bara kan utveckla sig på ett sätt, så fel jag hade, vad som kommer härnäst vågar jag inte tänka på. Undviker att se sanningen i vitögat, för att få drömma lite till. Norra reals orangea tegelbyggnad speglar sig i kvällsolen, nokia och lätt-lätt försvann just bakom hustaken.

Jag kan inte uttrycka mig, inga ord räcker till.

Har planer på att skaffa mig en ny blogg utan personlig sentimentalitet, full av kreativitet. Målningar och planscher jag ska göra i sommar. Fotografier kanske... Mest för att peppa mig själv till att få någonting jag tycker om att göra gjort.

livet är så långt.

hjälp.

Panic

Panikskriva, fast jag har defintivit mig själv att skylla när det gäller den punkten.

Jag har inte rätt att vara olycklig, samtidigt har jag inte rätt att vara glad, vet inte hur jag ska ta saker som går ut över mitt förstånd, som är så ofattbart orättvisa, saker som är för stora för mig att fatta att jag skjuter bort dem totalt. Jag vet inte ens varför jag skriver om det här. Men det stavas dåligt samvete och jag kan verkligen inte hantera det. Och jag borde verkligen må mycket mera dåligt än jag gör.

Jag har förstått att vissa saker bara kan bli på ett sätt, tror jag. Eftersom det, egentligen är så mycket mindre vikitgt, en droppe i havet, ett hjärnspöke, fast ytterst fysiskt. Men lättare att tänka på trots allt. I nyktert tillstånd helt hanterbart, något jag själv väljer att hålla kvar.

would you like to be

Om 10 minuter måste jag bege mig till Brommaplans tunnelbanestation och åka till mitt ganska nya jobb som jag inte alls gillar och som innebär att man måste bära keps, det mest osmickrande plagget i världen!?
Men jag kan ändå inte låta bli att vara glad för jag tänker på min en kärlekshistoria LP som ligger i tryggt förvar i en plastpåse på nostalgipalatset och som kommer att bli min så fort jag tittar in där och tar fram 75 spänn, visserligen inte i bästa skcick men vad gör det, bara känslan av att ÄGA den och känslan av att få höra musiken. Åh, jag har blivit smittad av Stephanie. Dessutom ska jag även köpa en smiths LP för 80 kronor i mycket fint skick, jag bara älskar omslaget!

Wheiii, nu kan jag bara inte vara jobbdeppig, grattis mig!

sun sun sun

Försöker pussla ihop lite pusselbitar. Hur en sak har lett till en annan? Försöker få ett sammanhang och göra mig av med en massa onödiga papper som legat i hörnens dåliga samvete hela vintern. Försöker blunda och förstå varför jag har så himla ont i magen, varför allt känns så himla smetigt. Såpaaktigt, men ändå fruktansvärt litet och betydelselöst. Som ett dockskåp där ingenting som utspelas egentligen är värt att tas på allvar, snart kanske jag vaknar upp ur legoland och upptäcker verkligheten.

Forever young...

Det är meningen att jag ska plugga fysik. Men jag är inte kapabel till att förstå ljusets brypunkter, inte just nu. Så jag SKITER FULLSTÄNDIGT i fysiken, (yes I'm a rebel!!!) och ritar en plansch istället. Och styr min kosa mot ungdomsgården, well, also called BABA sonic.

YEAH!

ps. planschen ska användas när vi startar en 60 tals klubb, detta är alltså bara en liten försmak på vad som komma skall. Återkommer när datum och lokal är fixat, hehe... tjejerna med många bollar i luften.... ds.

There's a place

Promenader är beroendeframkallande. Promender med vind i håret och sol i nacken. Promenader med mp3 spelare eller promenader med goda vänner. Promenader i stan eller på landet... med eller utan slutmål.

När man går finner man ofta lösningar på problem, eller så kan man rensa huvudet på onödiga tankar. Sådant som verkar vara oöverstigligt, ångestframkallande, eller bara fruktansvärt sorgligt hamnar i ett annat ljus. Ofta har man hamnat i ett mönster där man ältar samma sak om och om igen, när man går vidgas perspektiven, kanske kan man se ett problem från ett annat håll? Promenader är helt enkelt som balsam för själen.

Det var dagens hälsotips, se jag är inte bara en modeguru, utan en hälsoguru också!

Magical mystery tour

Som nätter faller dagar när sömnen tagit slut. Förundras över hur snabbt idèer tar form, frodas och tonas ut. Att vilja göra allt men ändå inget, blekblå vardag, sockervaddsnostalgi... Varför 2007 och inte 40 år tidigare?

Man vill jämföra sig själv med alla andra och veta vad som rör sig i sinnen som man aldrig kommer få förnimma inifrån. Att bara vara sig själv är en hisnande känsla, samtidigt finns det en trygghet i att kunna stänga andra ute. Konstiga magiska ögonblick, när plötsligt drömmen förvandlats till här och nu, som man enligt teorin borde vara två för att uppleva. Men vilkas uppenbarelser även skulle kunna vara ett hjärnans spratt, en felsignal från huvudet till en nerv, ett enzym som hamnat på fel ställe.

Fast varför inte fortsätta låtsas, hoppas, inbilla sig. Om det är vad som gör vardagen.