0 arbetsgivare har läst ditt CV. Tack för informationen. (så spännande var det).
Jag har halkat in i diverse beroenden, de börjar nästan likna tvångsyndrom. Innan jag gör något viktigt som jag bestämt mig för att göra så måste jag gå in på min myspace sida, och några andras, kolla in bilddagboken lite snabbt, gå in på lite blandade communitys, se om någon uppdaterat sin blogg, dricka några koppar te... och när jag gjort allt detta så har det gått så lång tid att jag lika gärna kan upprepa beteendet en gång till.
Jag har upptäckt att jag och en del av mina vänner pratar på ett sätt som folk utifrån ofta verkar roas av. Ord som FANTASTISKT, OTROLIGT och VERKLIGEN är ständigt återkommande i vokabuläret. Utifrån ger det uppenbarligen ett lite komiskt intryck, särskilt när vi samtidigt alltid fyller i varandras meningar och upprepar händelser gamla minnen gång på gång utan att tröttna. Men jag vet nog inget roligare än att prata om sådant som varit, att älta hågkomster är något som aldrig tröttar ut mig. Och det är väl tur det, då behöver man nästan aldrig ha tråkigt.
Lyrik och drama är engagerande, och inspirerande. Inspirerande i den mån att jag har börjat läsa ur Edith Södergrans samlade dikter, jag känner mig som en tonårsflicka som just upptäckt poesins tjusning och springer runt med en diktsamling vart hon än går, låtsas vara svår och oåtkomlig. Tanken är ganska tilltalande.
Stjärnorna
När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Hahaha - "Utifrån ger det uppenbarligen ett lite komiskt intryck, särskilt när vi samtidigt alltid fyller i varandras meningar och upprepar händelser gamla minnen gång på gång utan att tröttna"
Ja du, nog är Södergran fantastisk alltid. Men jag hade gärna sluppit "Siri, vad menar hon här":
"Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart..."
haha. igenkännelsefaktorn är total inser jag
Ojoj, jag vet precis vad du menar med det där tvångsmässiga tittandet på olika Internet sidor innan man kan komma igång med seriösa saker, såsom att exempelvis skriva om en poet.
Det går inte att komma ifrån faktumet att orden fantastiskt, otroligt och verkligen är mycket användbara. Verkligen måste nog vara mitt favoritord för tillfället.
den där dikten är förresten min favorit av Södergran. Har inte läst så många av henne men iaf.
Post a Comment