LOST

Följande efterlyses:

sminkväska
mobiltelefon(er)
nästan nya svarta jeans
blå skor av märket esprit
två koftor
en kamera med bilder från tylösand och emmaboda 05
mp3 spelare
grön plånbok med legitimation i
systemkamera
schal(ar)
nya tumvantar från åhlens
örhängen, örhängen, örhängen...
hårnålar, hårspännen och ännu mer hårnålar.
(Ett litet urval av saker som försvunnit det senaste året).

Det finns ingen annan människa som lyckas tappa bort, alternativt bli bestulen på så mycket som jag (kanske min syster, haha).
Har funderat på om jag är en person som upplevs vara:
1. Förvirrad utåt och förvirrad inåt
2. Förvirrad utåt men lugn inåt
3. Lugn utåt men förvirrad inåt
4. lugn inåt och lugn utåt.

Jag vet fortfarande inte vilket av alternativen som stämmer bäst in på mig, men att jag kan vara förvirrad utifrån är uppenbart. Ändå brukar jag få höra att folk ser mig som en lugn och stabil människa. Jag försöker att smälta det, men kan inte ta det som en komplimang,vem villvara lugn och stabil? Att vara en sökande och vilsen själ låter mycket mer konstnärligt och fashionabelt .

Inte nog med att jag tappar bort allt jag köper, mitt DNA verkar koda för ett väldigt oekonomiskt sinnelag som gör att jag inte kan hålla i mina pengar. Jag är ett sant offer för den växande konsumtionen i dagens samhälle. Dock hör jag knappast till lyxkonsumenterna, snarare till kvantitetskonsumenterna. Och imorgon sitter jag på planet till Barcelona och kommer knappast ha råd med shopping. Men förhoppningsvis med en hel del vinglas på mysiga små barer.

Adjö.