Som nätter faller dagar när sömnen tagit slut. Förundras över hur snabbt idèer tar form, frodas och tonas ut. Att vilja göra allt men ändå inget, blekblå vardag, sockervaddsnostalgi... Varför 2007 och inte 40 år tidigare?
Man vill jämföra sig själv med alla andra och veta vad som rör sig i sinnen som man aldrig kommer få förnimma inifrån. Att bara vara sig själv är en hisnande känsla, samtidigt finns det en trygghet i att kunna stänga andra ute. Konstiga magiska ögonblick, när plötsligt drömmen förvandlats till här och nu, som man enligt teorin borde vara två för att uppleva. Men vilkas uppenbarelser även skulle kunna vara ett hjärnans spratt, en felsignal från huvudet till en nerv, ett enzym som hamnat på fel ställe.
Fast varför inte fortsätta låtsas, hoppas, inbilla sig. Om det är vad som gör vardagen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Fint skrivet!
Post a Comment